Denna vecka har jag semester. Bestämde mig för att ta semester hela veckan då jag vill lindra min ångest och dåliga samvete över att jag åker till Sälen på torsdag. Idag tillbringade vi  (jag och yngsta sonen) stor del av dagen på  Lekslottet i Tullinge tillsammans med en grannfamilj.  Lekslottet är ett underbart koncept. Man kan lätt tillbringa en hel dag där.


Efter Lekslottet åkte vi på ett planerat läkarbesök och tillbringade några timmar på Huddinge sjukhus. Att träda in på Huddinge sjukhus är så deprimerande och väcker en hel del känslor (även fastän man är frisk).
Bilden visar hur trött man kan bli efter lek och stoj &  läkarbesök.


Kvällen tillbringade jag i Telgerinken samt Scaniarinken. 13 åringen hade träning och jag gick på föräldrarmöte. En reflektion efter föräldrarmötet är att vissa pappor som har barn i det sämre laget är väldigt besvikna på sina söner över att de inte platsar i det bättre. Väldigt sorgligt tycker jag. Om barnet är nöjd med att vara i det sämre och inte har någon strävan att nå det bättre, hur kan det vara fel ?
Finns det inte en vinst med att ha sysselsättning på fritiden,känna samhörighet med lagkamrater, ha kul på isen samt att röra på sig. Måste målet vara att hamna i det bättre laget om sönerna är nöjd med det som är?

Efter mötet fick vi föräldrar möjlighet att se A-laget vinna över HV71.