Söndag morgon och bara mamma och busungen vakna. Vi har våran mysstund i vardagsrummet nedbäddade i soffan, barnprogram på tv:n och kaffe i koppen. Tyst i huset och vi myser. Sådana stunder som man saknar när barnen blivit stora, detta vet jag,  har ju erfarenhet :-))  När de blir stora går de upp i rök och mysstunderna blir färre, tyvärr!

Min 18 åring kom hem från jobbet igår, hon gjorde sig i ordning och försvann ut i nattlivet i Stockholm  (tror jag). Vad vet man längre, inte så mycket vilket inte känns helt bra. Hon slår sig fri och ska så göra till en viss del, det förstår jag. Jag sover hos Sara-Lee, hejdå!  Vart hon verkligen sover vet jag inte, ändrade planer sånt  händer. Får jag veta om så sker, ibland/ibland inte. Måste jag vänja mig, måste jag nog.

När barnen är små har man kontroll. När de börjar på dagis har man fortfarande hyfsad kontroll. I skolåldern har man hyfsad kontroll under de första åren sedan mattas kontrollen av. Man går från att veta allt till att inte veta allt och ibland inte veta någonting. Detta är i viss mån naturligt och som mamma hoppas man innerligt att man rustat sina barn att veta vad som är rätt och fel och att konsekvenserna om man gör fel kan bli kännbara. När man är 18 år kanske man inte vill lyssna på sin mamma. Har man tur är man med varthän 18 åringen går , fastän man inte är med.

13 åringen har en träningsfri söndag men har ändå planer på att åka till Scaniarinken för att titta på A-juniorena som har match. Vad jag är glad åt att sonen spelar ishockey och att han vill tillbringa ledig tid på Scaniarinken.

Nu ska jag och busungen kika på Ap-tv med Totte och Zilla