Noterade när jag kom hem att ännu ett träd på våran gata blommar. Inte den
bästa bilden, tagen med kamera. Men ni kan ändå förstå att trädet är vackert.

Första natten utan kärleken vid min sida var sisådär. Natten bjöd på enormt lite sömn för både mig och Melker. Detta dels med anledning av att Melker bär på en eländig hosta, men även p.g.a. att jag har svårt att sova utan kärleken vid min sida. Föredrar att ha honom bredvid mig trots hans eländiga tv-tittande :-))

Arbetsdagen har jag tillbringat med en rad andra chefer i Liljeholmen på dialog. Innebar att jag kunde hämta på dagis lite tidigare än vanligt, vilket var trevligt att få göra. I övrigt har tankar om framtiden snurrat i mitt huvud. Förstår att jag blivit utgallrad från antagningsprocessen till chefsbanken. Andra som sökt har kallats till intervju hos psykolog, det andra steget i processen. Har mycket att fundera på och massor att komma fram till. Ikväll under min promenad får jag fortsätta mina tankar & funderingar. Har ca 25 år kvar tills pensionsålder. Vad ska jag fylla dessa 25 år med?

I senaste numret av Situation S T H L M fanns det ett citat som lyder som följer: "Hur mycket ska vi gå sönder innan vi går sönder". I tidningen Amelia Chef kunde jag läsa att Elisabeth Höglund under en intervju sagt följande: "Genom alla år har jag varit en duktig flicka. I min enfald trodde jag att om man bara gjorde ett bra jobb skulle man nå framgång. Det är inte sant. Så enkelt är det inte".

Hade Malin varit hemma ikväll skulle jag gå en promenad under tidig kväll och sedan satt mig ned med henne och påbörjat skrivandet av inbjudningkort till studentmottagningen, som närmar sig med stormsteg. Nu kommer inte Malin hem, varför det blir en mycket sen kvällspromenad då jag måste invänta att Marcus kommer hem från träningen. Inte blir det några inbjudningskort skrivna heller. Stegräknaren står i skrivande stund på 6126 steg. Ca 10 000 steg för lite.

Nu skall jag ägna mig åt Melker och sätter allt annat åt sidan för en stund.