Då var det vardag igen,  och hur sjutton skulle jag lyckas att få ihop ett antal steg att vara nöjd med?

Bestämde mig för att ta en promenad på lunchrasten vilket jag gjorde. När klockan närmade sig 16.00 beslöt jag mig för att sluta för dagen. Lämnade väskan hos kärleken och började sedan promenaden längs vägen hemåt. 4000 steg senare hämtade kärleken upp mig längs vägen. Malin har lyst med sin frånvaro ikväll och Marcus är i Scottland varför jag och kärleken inte kunde ta en gemensam promenad under kvällen. För att bli nöjd med mina steg var det nödvändigt med en promenad till. Kärleken gav  mig strikta förmaningar innan jag gick hemifrån. Ingen skogsväg, hålla mig där det fanns folk osv. Inte alls lika trevligt att promenera ensamen. Inte alls lika trevlig omgivning att promenera i,  inte som på  landet. Jag är inte rädd av mig men kan ärligen erkänna att varje man jag mötte längs vägen kändes som ett ev hot. Helt sjukt att jag fick sådana tankar bara för att jag promenerade ensamen.  Dessa tankar fanns  dock inte när jag promenerade ensamen på landet i helgen. Omgivning spelar roll!  Nåväl, stegräknaren står på 19071 steg och det är jag nöjd med.

Förut (alldeles för lite sedan) hade jag inte tid att träna.Visste inte hur det skulle gå till tidsmässigt. Nu helt plötsligt planerar jag in promenader i min vardag.