Hej på er kära bloggläsare,



Idag har jag äntligen hållit ett löfte jag gav mig själv en dag under 2004. Min älskade mormor, som ledsamt nog bor i himlen (hoppas kan man ju), insjuknade det året. Hennes tillstånd var livshotande. Vid ett av mina besök hos henne på sjukhuset bestämde jag mig för att bli blodgivare. Mormor fick påse efter påse. Hade det inte funnits blod att ge hade hennes liv då inte kunnat räddas. Jag var gravid med Melker, kommer ihåg det så väl. Kommer ihåg hur tacksam jag var för dessa påsar med någon annans blod. Mormor blev frisk. En dag blev jag tipsad om att blodbussen var i närheten av där jag bodde. Tog en nyfödd liten Melker med mig och åkte dit. De tittade på mig och undrade vad jag gjorde där. Att man inte fick lämna blod som nyförlöst visste inte jag. Det vara bara för oss att åka hem igen. Tiden springer iväg och jag har inte hållit löftet om att bli blodgivare förrän idag. Idag har jag ÄNTLIGEN gjort slag i saken och besökt en blodbuss. Ett första steg till att bli blodgivare, och det känns himla bra.

Snart vankas det middagsmat här hemma. Efter middagen skall jag njuta av (delar) av min familj, av de som är hemma. Sen bär det iväg till Scaniarinken. Ikväll efter A-lags matchen skall det städas. Ingår i att vara  hockeymorsa. Inte ett dugg roligt, men laget får in en slant. Allt för den goda sakens skull.

Må så gott