Jag känner mig helt tom. Helt tom i hela huvudet efter denna dag. Dagen har verkligen bjudit på vad man kan kalla tvära kast. Jag har kastas mellan det ena och det andra, och detta i en hastighet av X2000. Däremellan har jag varit på ännu en begravning.



Ni som är trogna läsare av denna blogg vet att jag för lite sedan var på en kollegas begravning. Idag var det dags för ännu ett sista farväl. En kollega som för 11 månader sedan gick i pension har gått ur tiden.

Döden är sorglig. Att gå på begravning suger musten ur en. Jag började gråta redan innan jag med sällskap kommit in i kapellet. När jag såg min kollegas dotter och hennes förtvivlan då gick det inte att hålla tårarna borta. Att hon drog på en barnvagn med lilla Emil tre veckor gammal i gjorde inte saken lättare.

Min kollega och hennes make gifte sig år 1965. Mina tankar går till honom. Tänk vad ensamt och tomt det blir för honom nu när hans livskamrat lämnat honom ensam kvar.

 - - - - - - - - - - - - - - - -

Idagens inlägg hissar jag rester. Fasiken vad skönt det var att vägra laga mat ikväll. Rester i kylen, det är bra att ha.

Melker hämtades på dagis av vår granne Anne-Marie, Max & Majas mamma. Han åt middag hemma hos dem. Vi har grannsamverkan på hög nivå med familjen Westberg :-)



Nu har min dotter Malin haft mannekänguppvisning för mig. Hon har gjort en massa fynd idag på HM. Special edition utgåvor. Väldigt mycket fint hade hon handlat. Hon var så nöjd så.

Nej, nu ska jag lägga mig på min spikmatta. Behöver hämta krafter inför morgondagen.

Må så gott