Lek och allvar
I morse var det dags för ishockeyskola för Melkers del. För honom är det en sann glädje och lärande genom lek på isen. Premiär för honom att spela med hockeyhandskar idag. Det gick bra :-)
Allvar
Under eftermiddagen var det hockeymatch i Uppsala mot Almtuna. På u 16 nivå är det ingen lek på isen. Det är fullt allvar. Tyvärr är det för tillfället för mycket allvar känner åtminstone jag.
Det är sista året med detta lag. Därfter splittras dom. Några få kommer att ta plats i SSk.s B-juniorer men de flesta kommer att få slåss för att ta plats i andra lag. Några kommer att söka sig till hockeygymnasium på annan ort och för andra tar ishockeyn slut.
Marcus har spelat med tre av killarna i laget sedan han själv var i Melkers ålder och gick på hockeyskola.
Det är banne mig inte lätt att vara 15 år. För mig som mamma är det för tillfället väldigt svårt att stå bredvid. Livet för min äldsta son handlar för närvarande om stora frågor och stora förändringar. Både vad avser ishockeyn men även gymnasium och val av både skola och linje. Separation från både skolklass samt från laget vid ungefär samma tidpunkt.
Det är för mycket allvar just nu. Allvar som skapar viss oro, det skall erkännas.
Jag vill se glädje och energi både på isen och vad avser skolarbetet. Jag önskar så att allt blir till det bästa.
Vad Melker beträffar så ska jag njuta av att se honom leka på isen. Jag ska njuta av hans energi över att få gå till dagis och över den spänning han känner inför att få börja i skolan.
Nu ska jag försöka släppa min oro för en stund. Jag ska lägga mig och invänta John Blund.
Må så gott alla ni som hittat hit.
Du har två tuffa hockeykillar :)hur gammal är Melker?
De är en svår period när dom ska välja, finns ju ganska mycket nu, ´dom måste ju välja själva men sen kan man bara ge goda råd :)
Kram Anna
Ja det är jobbig tid och mycket val! Man oroar sig som förälder och vill ju att allt ska bli så bra som möjligt! Man kan bara vara där och stötta och komma med råd, bry sig om osv och hoppas att dom formas till bra medmänniskor och att dom får leva som dom vill. Ha en bra söndag och 1:a advent!
Vår son är 12 och står nu inför valet till sjuan. Hans klass kommer också att splittras och just nu har han ingen aning om vilka han vill fortsätta att gå tillsammans med. Svårt att vara mamma i sådana här lägen!:)
Jag är så glad för idag har jag en dag utan program, mycket välbehövligt!:)
Ta hand om dig!
Kram
Tack för hälsning hos mig! Industrilampan är inköpt på Elviras Värld i Sickla. De direktimporterar dem direkt från Indien, så förmodligen är den svår att hitta nån annanstans.
Ha en fin 1A advent!
Lotta Potta! Det är tyvärr inte så att jag ser smal ut på alla kort, bara på dom jag lägger ut på bloggen ;o)
Ja, du livet är inte lätt (tänker på Marcus) Men det är ett steg att bli vuxen. Du är en bra förebild och kan säkert förmedla att hockey kan vara en stor och viktig del fast man kanske inte platsar i en elitklubb.
Kram Kram
Anna, min Melker blir sex år i januari. Goda råd och stöttning är det jag kan ge min 15 åring. Svårt när barnen ens är vilsna och inte vet själva vilka val de ska göra. Tack för din kommentar.
Vivi, man vill allt gott och skulle vilja ha ett kvitto redan NU på att allt blivit just bra. Det är svårt att vara tonåring och det är svårt att vara mamma. Livet i sin linda helt enkelt. Oro läste jag nyssens är ett bra sätt att förbereda sig genom.
Grodmamman, en dag utan program, det rä du väl värd.
Frida,tack för din kommentar.
Marie KJ, jag kämpar så gott jag kan med att få honom att orka kämpa vidare. Som det är nu känns det som att glöden slocknar sakta men säkert. Det skrämmer mig och detta av flera anledningar. Jag vill honom allt gott och det gör mig så ledsen när han har det tungt. Glöden kan brinna igen det är jag säker på. Hur fortsättningen blir är hans eget val dock. Mora hockeygymnasium har han funderat på. Sista dag för anmälan är på tisdag. Fortsättning följer. Kram till dig smala Marie :-)
