Imorse var det dags igen. Dags för hockeyskola. Min Lillfis var full av förväntan och var så glad över att få gå på is igen. Och vilka framsteg han gjorde idag. Ramlade inte lika mycket. Han hade roligt på isen och var jätteduktig.  Jag stod på läktaren och log gott åt honom. Jag kände mig alldeles varm inombords när jag stod där och såg honom ha kul på isen.



På bilden ser ni en av ledarna i hockeyskolan. Med honom har jag arbetat i många år. Och först nu får jag se honom i hans rätta element. Det betyder inte att jag finner honom kass på jobbet. Det betyder att han är så helt otroligt bra med alla dessa barn på isen. Han kommer till sin rätt. Jag har alltså i alla dessa år inte sett denna sida av honom. Vad jag är glad över att ha fått se det nu. Han har växt massor i mina ögon.

Dagen i övrigt har inte alls varit sig lik. Inte jämfört hur de vanligtvis brukar se ut. Vi for till landet för att fira Melkers farbror Ante som fyller år imorgon. Vi bjöds på god lunch och en god (misslyckad enligt svärmor) tårta :-)

Melker blev kvar på landet. Vi åkte hem för att göra oss i ordning inför kvällen. Kvällen har tillbringats med våra grannar Anne-Marie och Robban. Vi har ätit god mat på restaurang och varit på bio. Således har vi vårdat kärleken ikväll jag och min sambo. Och detta utan barn. Detta tillhör inte vanligheterna...

Filmen vi såg var Hämnden med Persbrandt. Jag valde inte filmen och hade inte en blekaste aning om vad den skulle komma att handla om. Filmen berörde mig väldigt mycket. Den var långt ifrån en feel good film. Det var knäpptyst i salongen. Det var inte bara jag som blev berörd och fällde en tår eller två.

Dagens reflektion är att popcorn inte är goda osaltade. Jag hade ingen aning om att man saltar själv nuförtiden.....

Natti Natti