Att vara sin egen app
Hejsan svejsan på er,
Efter att ha funderat länge och väl bestämde jag mig igår kväll för att det (idag) lördag var dags. Dags för mig att ta tag i det där med löpningen igen.
Jag tillhör inte den lyckliga skaran vilka kan ladda ned en bra app som hjälpmedel i spåret. Jag fick helt enkelt vara min egen app.
Jag tillhör "tyvärr" heller inte den lyckliga skara som bara snörar på mig löparskorna och ger mig ut för att njuta av en runda i spåret. Kan bero på konditionen förstås :-)
Denna regniga lördagsmorgon begav jag mig (som bestämt) till spåret. Jag såg ut som en sådan där duktig löperska. Kläder kan ju lura vem som helst vet ni. Men där tog likheterna (tyvärr) slut....
Herregud så jobbigt det var! Jag ville ärligt talat stanna för att kräkas (gjorde jag inte dock). Inte orkade jag tänka på min hållning och på andra viktiga saker. Jag förflyttade mina ben och fokuserade på att andas och på att bestämma vart jag skulle stanna och när jag skulle börja springa igen.
Jag sprang och gick och sprang och gick. Att vara min egen app gick väl ok. Man tager vad man haver :-)
När jag kom hem bar jag känslan av att det nog inte bor en löperska i mig. Men jag tog mig ut. Oavsett hur det gick för mig i spåret så tog jag mig ut och jag tog mig runt de två varv som jag satt upp som mål.
Det är väl ändå det viktigaste eller hur :-)
Nu är det bara att harva på. Fortsättning följer.....
Dagens båtbild.
Dagens reflektion är att jag utan att skämmas erkänner att stunder av tystnad och ensamhet är underbart. Härligt att vara ett med sina tankar och att vara fri att bestämma över sig egen tid. Några timmar av detta slag en regnig lördag, det var inte helt fel.
Må så gott
Man måste öva mycket och länge för att bli bra. I mig bodde en latmask, nu bor det en joggare och snart hoppas jag att en löpare flyttar in :) Jag har åtminstone bjudigt in en 3 gånger i veckan i snart 12 veckor, haha!
Jag behöver verkligen också komma över den där tröskeln och komma igång med löpningen igen, men det är såååå segt. Men det är nog som du skrivit, bara att tvinga sig ut och börja, det är det enda sättet helt enkelt.
Jag hänger på igen. Efter 1 ½ månads intensivt skolarbete är tiden min igen. Nu ska jag återuppta facebookstatusar som " 1 mil i spåret", "en mil till mitt CV" osv...Det är liksom dags igen :)
Heja dig och heja mig!
Kram Anna
Jag älskar egen tid. Behöver egen tid. Har insett att det är så och accepterat det.
Och du är SÅ duktig som tog dig runt. Jag vet känslan...men det faktum att du inte gav upp är den stora bedriften. Små framsteg. Motion kommer inte lätt för mig, det är ingenting som är i mitt DNA så att säga. Nu har jag hittat en form som passar mig och jag mår bra av det.
Nu har jag en egen stund...kaffe utomhus en tidig, solig lördagmorgon.
Kram!
Heja dej!!!
Heja dig!!!
Grymt att du tog dig iväg ut och sprang!!
Hoppas nu att du får en skön lördagkväll :)
Kramar Bella
Första steget taget. Det är superbra. Ett par gånger till och du kan säga att du "brukar ut och springa"
Springa är inte så kul tycker jag men lättillgängligheten gör att det är det man tar till när det är dags för en förändring.
Det är den första tröskeln som är så dryg sen säger ju "alla" att det går som på räls...
Så hoppas du finner din räls så småningom!
Kram
Vi borde alla bli bättre på att hålla oss med egen tid. Det är så nyttigt att få vara tillsammans med sig själv:) Fin dagens båtbild!
Karin
Bra jobbat! Har en svacka i mitt löpande just nu och gör allt för att slippa. Hade tänkt en runda idag, men har lyckats förhala den hela dagen och nu är det för sent... Kanske det blir en morgonrunda imorgon istället.
Jag behöver egentid för att orka med livet.
Kram
Du gjorde det!
Jag tyckte också det var hemskt jobbigt ibörjan, men det gäller att inte ge sig och sätta upp mål.
Nu är det något jag inte kan vara utan och längtar till, (- och inga appar här inte, ännu i alla fall, för de flesta har ju det och verkar gilla det!)
Kämpa på!
Kram Mariette
