Först stark sen svag
Hallå där,
Min dag (i Nynäshamn ) började toppenbra. 
Jag åt frukost utomhus och hade sällskap av denna vackra vy.
Därefter tog jag en långpromenad ned till båthamnen. En miljö att trivas i.
Sen deltog jag i ett lättare yogapass vilket gjorde mig och min kropp gott.
Det var efter passet jag såg att jag hade fem missade samtal. Två från yngsta sonens skola, ett från svärmor och två från min sambo. Och det var här som mitt starka jag för dagen blev till mitt svaga jag. 
Jag bröt upp från konferensen och fick skjuts till akutmottagningen där jag slöt upp. Två frakturer innebar att sonen nu har en gipsad arm.
Dagens reflektion handlar förstås om det faktum att saker och ting kan ändras från den ena sekunden till den andra.
Jag som var så stark och glad blev efter samtalet med en gråtandes son som var på väg till akuten, så ledsen att jag bara inte kunde hantera detta på ett snyggt sätt. Kunde liksom inte vara cool. Jag som gråter till program som Greys anatomy och Lilla huset på prärien, jag kunde inte hålla tårarna borta. Jag fick bråttom till min son.
Jag är chef och det kanske inte passade sig att jag blev känslomässig och svag. Kanske borde jag ha skött detta på annat sätt. Men jag är människa och mamma (med känslor).
Och sen kan jag inte låta bli att irrritera mig på mig själv som tänker på att jag blev svag och om huruvida detta vara okey eller inte. Hur dum får man vara! Chefer är ju också männsiskor. Visste dem inte det innan så vet dom det nu
:-)
Må så gott
Å Lotta, får tårar!
Känner så väl igen det här. Först och främst hoppas jag att allt har gått bra och att Melker nu mår bättre. Jag bröt mitt ben när jag var sju år och jag vet hur ont det gjorde och att jag bara ville att mamma skulle komma till sjukhuset.
Jag gråter också till Lilla Huset På Prärien och jag är chef. Det är helt ok med känslor, speciellt när sånt här händer.
Tänker på Melker, hälsa från mig! Så skönt att du snabbt kunde komma till honom.
Kram
Stackars Melker! Aj aj aj.
Personligen tror jag bara du vinner poäng genom att visa den sidan för gruppen. En mänsklig och mycket förståelig reaktion. Heja dig!
Det är klart att man får gråta när man får ett sånt besked vilken position i livet man än har. Ingenting är så viktigt och berör en så mycket som det som händer våra barn. Livet kan verkligen vända på en femöring - stackars lille sonen men skönt att skadorna inte var värre än att de läker med tiden.
Sköt om er
Kram från Monica
Stackars liten! Fy för att få sådana samtal, man blir ju livrädd, kram
Lilla du, klart du får vara känslosam fast du är chef. Du är ju mamma också och det är helt olika saker. Du ska verkligen inte fundera över detta, vissa saker/tillfällen/känslor/gånger måste få lysa igenom även på jobbet. I den stunden var du mamma, inte chef. Sköt om dig och din familj och särskilt skadade sonen.
Kram Linda
Bra att du visade dina känslor tycker jag. Det rörde ju sig om en privat sak och då är det helt annorlunda. Det visar ju bara att du är mänsklig.
Hoppas nu att stackars Melker kan njuta av sommarlovet trots gips på armen och skrubbsår.
Stackars Melker! Jag hoppas att han mår bättre idag?
Mammahjärtat i mig fick nästan svårt att andas då jag läste ditt inlägg. Det är största fasan att ens barn ska skada sig och jag kan inte ens föreställa mig det kaos som utbröt inom dig på väg till sjukhuset.
Och Lotta, Lotta - vilken styrka att vara människa först och främst. En mamma med ett stort och bultande hjärat av kärlek. Och jag önskar att alla chefer vore som du. För en chef som inte har nära till sina känslor och förståelse för andra människors känslor är ingen bra chef.
Ta nu hand om varandra!
Kram Lotta
Men lilla kraken, vad hände?
Klart att man blir ledsen, chefer har också känslor. Barnen är ju vårt allt.
Huffameg, sånn er vi bara, som du beskrev i inlegget her. Ja, får man ett sånnt fryktelig besked blir man jo helt knekt som mamma. Det er vel helt klart att man skal få vise att man er menneske! BARNA er jo vårt ALLT!
Håper nå att Melker har det bra igjen nå?!
