Polarexpedition
Gokväll på er alla,
Om Bea Uusma visste jag inte mycket. Jag visste vem hon var, vem hon har barn med, vem hennes syster är och att hon gillar att löpträna. Efter att ha lyssnat till hennes sommarprat fick jag lära känna henne ännu mer.
Livet snurrar på och bjuder mestadels på vardag varför jag inte har så mycket att berätta.
Något jag tar mig tid för är att läsa böcker. En bok är ett perfekt sällskap på tåget till och från jobbet. Vissa böcker väljer jag också som sällskap under tid för lunch.
Boken jag ska tipsa er om idag var ett mycket trevligt sällskap, både på tåget- och på lunchrasten.
Om Bea Uusma visste jag inte mycket. Jag visste vem hon var, vem hon har barn med, vem hennes syster är och att hon gillar att löpträna. Efter att ha lyssnat till hennes sommarprat fick jag lära känna henne ännu mer.
Har du inte lyssnat på hennes sommarprat så har du missat något, tycker jag. Sommarpratet väckte min nyfikenhet varför jag valde att läsa hennes bok om polarexpeditionen.
I grunden finns en fantastiskt sorglig och historisk historia. En historia som (fortfarande) 100 år senare inte har en fullständig lösning. En lösning som forskare, journalister och Bea alltjämt jobbar på att finna.
Boken är en kärlekshistoria på fler än ett sätt. En kärlekshistoria med ett sorgligt slut. En fantastisk bok skriven av en kvinna jag fascineras av. Vilket genuint intresse. Vilken drivkraft. Vilken häftig kvinna.
Dagens reflektion handlar om Andrées polarexpedition, om Nordpolen och om Vitön och om det faktum att jag nu efter att ha läst boken har mer kunskap än jag hade innan. Läsning berikar. Tack Bea!
Må så gott
Kommentarer
Trackback
