Kl. 15.30 bar det åter igen iväg till Värmdö. Denna vända stannade Melker hemma med sin pappa som ville se A-lagsmatch på tv. Jag fick sällskap i bilen av Lotte & Kajsa som inte heller ville missa matchen.
SSK vann matchen med 6-0 vilken innebar att de vann hela Cupen. Matchen var bra och även i denna match var det storspel av grabbarna på isen. Jag fick se en hel match utan att springa och kika vart lilla Melker tagit vägen. Faktiskt skönt som omväxling, ska erkännas.



Uppradade inför utdelning av medaljer.


Marcus får sin medalj.



Spelarna tackar publiken genom att göra vågen. Publiken svarar så klart genom att  göra vågen de också.

Det var värt att åka till Värdmö igen. Kul att se dem vinna, roligt med laginsatsen och att se glädjen på isen.
Jag är också väldigt stolt över min son som har mognat på isen. Idag var detta extra tydligt. Han har en framför sig som slår och knuffar på honom samtidigt som han har en bakom sig som även han slår och knuffar  på honom. Marcus gör ingenting, han låter dem hålla på. För ett år sedan hade bilden sett helt annorlunda ut. Marcus hade inte tolererat denna behandling och visat detta genom att slå tillbaka och därmed hamnat i utvisningsbåset. När de bråkat färdigt med honom idag åkte domaren fram till honom och tackade för att han inte bråkade tillbaka. Stort för en mamma att se, blir så glad!

Det var tre glada hockeymorsor som åkte tillsammans hem igen ifrån Värmdö.

Väl hemma hade jag mer att var glad åt. Malin lagade middagsmat, kan inte ens kan komma ihåg när hon gjorde det senast. Hon övade inför validering i skolan på Tisdag. Tack snälla Malin & Tack snälla Melker för en god sockerkaka.