Efter att i helgen ha vara ensam vuxen hemma med min femtonåring så kom jag att fundera på det liv jag en gång levt. Tänker då på tiden från det jag som sjuttonåring flyttade hemifrån tills dess att jag blev med familj.

Vad gjorde jag med all tid som singel utan barn??

När man är van att ha en familj omkring sig jämt blir det väldigt tomt hemma, och färre sysslor att göra när man i princip bli ensamen hemma. Inget grus i hallen, inte lika mycket tvätt att tvätta, laga mat till färre, inte lika myket disk att diska, ingen som påkallar ens uppmärksamhet ständigt and so on...

Som singel utan barn i en lägenhet, vad gjorde jag under min fritid?

Jo, just det, jag jobbade jämt. Jag jobbade på mitt ordinariejobb på dagarna för att åka i princip direkt till mitt extrajobb på ett taxifik i Sthlm. Minns att mitt ordinariejobb fick begära dispens för mig då jag hade för många övertidstimmar. Tänk vad man orkade på den tiden och tänk vad pengar jag måste ha haft.

I helgen har jag plötsligt fått tillgång till så mycket TID. Tid som jag inte riktigt vetat vad jag ska göra med. Hur märkligt som helst.

Igår fick jag en massa utfört här hemma. Det går fort att jobba på hemmavid när man är ensamen. Men vad ska jag göra med denna söndag, det är frågan. Skjutsa Marcus till träningen och laga middagsmat, plantera taklök i en kruka, det vet jag att jag ska göra, måla naglarna behövs . Men sen då???

Jag är ganska dålig på att unna mig all denna tid. Att unna mig att slappa och att bara vara, det har jag helt klart svårt för att tillåta mig. Hur sjukt som helst. Hur ska det då bli när ens barn har flyttat hemifrån?

Då gäller det att göra allt det där jag vill göra. Det som jag inte har tid och kanske råd med just idag. Det löser sig på sikt, men dagen idag skall jag också göra något bra av.

Jag skall börja dagen med att publicera detta inlägg. Därefter ska jag äta frukost med min femtonåring. Han stökar och bökar i köket i skrivande stund. Det är hans tur att göra frukost, så fick det bli idag :-)

Ha en bra söndag!