Modershjärtat

Efter arbetsdagens slut skyndade jag mig hem till vårat älskade radhus. Jag packade min väska för en utflytt till landet. Malin kom förbi för att hämta diverse saker. Hon bor fortfarande hemma. Men,  är aldrig hemma :-)



Efter att ha varit social med henne var det dags för mig att köra till hockeyträningen (barmark). Under tid för träning passade jag på att åka hem till makarna Jönsson-Kilström.



Hemma hos dem blev jag bjuden på en utsökt middag. Alltid när jag åker hem efter att ha varit hos dem har jag tankat energi. Så även ikväll. Tack snälla ni!

När jag hämtade upp Marcus efter avslutat träningspass var det dags för oss att åka till landet. Härligt så härligt!

Väl framme på landet har jag pysslat med lite av varje. Jag har nattat min lillfis som var vaken när jag kom. Han hade saknat mig sa han. Det värmer modershjärtat.

Nu är det dags för mig att göra kväll. Det är trots allt arbetsdag för mig imorgon...

Löparskor


(new balance) Bild tagen med mobilen.

Nu har jag gjort det. Jag tog mig till Intersport efter jobbet. Jag fick sätta på mig ett par låneskor och springa på en löpband. Första gången i mitt liv som jag sprang på en sådan. Det var svårare än jag trodde. Första gången på länge som jag sprang :-)

Mina ben och fötter filmades under tiden jag sprang.
- Du har en ganska neutral löparstil, men en ganska speciell nedsättning av foten. 

Nu vet jag att jag är speciell för jag sätter ned tårna först, och inte hälen som de allra flesta andra gör. Neutral löparstil lät bra tycker jag.

Han kikade på min fot (utan skor på och detta väldigt noga).

Därefter hämtade han ut några skor som han kommit fram till att de skulle passa mig, min löparstil och fot mycket bra.

Jag fick lära mig att man skall köpa större skor än normalt om man ska ha skorna till löpning. De får inte glappa men får gärna var stora framme vid tårna.

Jösses Amalia! nu har jag alltså införskaffat ett par löparskor/joggingskor/springskor. Det innebär att jag är redo att bege mig ut på en "gå lunka löp" tur. Vad i hela friden har jag gett mig in på!?

På Intersport stod jag en stund och klämde (och provade) löparkläder. Men där blev det stopp. Löparkläder får bli en belöning när jag kommit igång. Allt för att motivera mig själv nu när jag satt mig i klistret och detta big time..

Förändring är svårt. Men skorna är inköpta. Jag måste lägga upp en plan. Dags för mig att sätta upp mål.

Köpa löparskor = check
Börja springa   =
Köpa löparbyxor =
Springa längre =
Köpa träningstopp=
and so on....

Tänk vad man kan bli inspirerad av vänner, bloggvänner och tidningar som förskönar detta med löpning. Tänk hur tokigt det kan bli :-)

Tack Malin och Tjejligan för presentkorten på Intersport som jag fick i födelsedagspresent.

Jag kan berätta för er alla att Intersport har något som de kallar "En Nöjd Kund Garanti". Det innebär att jag har 30 dagar på mig att använda skorna och bedöma om det var rätt sko för mig. Oavsett hur jag än har använt dem så får jag byta till andra. Tycker jag är bra. Jag köpte trots allt väldigt stora skor, en hel storlek faktiskt...

Jogging,  jogging, jogging borde mantrat vara ikväll. Men, Allsång på Skansen har premiär. Attans, ingen jogging ikväll :-)

Skämt och sido. Jag ska komma igång, jag lovar. En annan dag dock... (hjälp!)

Dagens tips

London Stadskoordinat poster. A2 (42 x 59.4 cm)

Jag har hittat en bra sida på nätet som jag vill tipsa er alla om. Affischen ni ser på bild går att beställas därifrån. Jag har beställt en personlig affisch med koordinater. Min affisch är inte om London som den ni ser i bild. Jag valde Trosa förstås. En affisch att rama in och ha på landet. Gå in på www.signerat.se de har en massa roligt att beställa.






Dagens reflektioner

Sedan bloggen kom in i mitt liv har jag blivit väldigt duktig på att reflektera. Idag tänkte jag bjuda på tre reflektioner som jag gör efter denna måndag.

1. Som jag är glad över att inte vara konflikträdd. Att inte vara rädd för att göra mig obekväm och att våga. Det är en av mina styrkor. Idag fick jag nog! Blir galen på grannar som inte tar sitt ansvar för samfälligheten och jourveckan som rullar för varje hus i området där vi bor. Idag var jag tvungen att markera. De hus som struntat i att klippa gräset. De fick veta att de inte tagit sitt ansvar. Vips så blev gräset klippt. Hade jag varit rädd för att vara obekväm. Rädd för konflikter. Då hade gräsytorna i vårat radhusområde fortsatt varit misskötta.

2. Som jag blev glad över ett telefonsamtal idag. Jag blev erbjuden ett chefsjobb. Jag sa att jag blev smickrad. Jag sa att jag hoppas att det kan hända mig igen, att bli erbjuden ett bra chefsjobb. Men, jag är lojal. Jag kan inte svika dem som föväntar sig att jag ska träda i tjänst den 23 augusti. Oerhört lockande att tacka ja till jobbet som skulle passa mig perfekt. Men, jag kan bara inte tacka ja, nu när jag nyligen tackat ja till annan chefstjänst. Sån är inte jag. Jag måste tänka på mitt eget varumärke. De var för sent ute. Kanske en annan gång... Men smickrad, det blev jag.

3. Tiden. Vart tar den vägen? Jag slutade i bra tid för att jag ville hinna med en massa men också få tid att njuta av sommarkvällen. Plötsligt är kl. 20.30. Och nu är den 21.30. Jag hann inte allt jag ville men ändå en hel del. Med tanke på att det bara är jag och Marcus som bor hemma i radhuset för tillfället trodde jag i min enfald att jag skulle hinna med mer än jag brukar. Men så blev det inte idag.

Må så gott

Kobben











Vi har haft en underbar dag i sommarsolen. Vi packade en kaffekorg och även den bärbara grillen. Vi tog båten till en av våra favorit kobbar. Där har vi tillbringat denna söndag. Vi har solat och fiskat. Ätit lunch och haft det mycket bra.

Nu skall jag snart åka hemåt. Hem till radhuset och Marcus. Kärleken och Melker blir kvar på landet. De har semester. Snart flyttar även jag och Marcus ut till landet. Det ser jag fram emot.

Ha det gott alla mina läsare och tack för att ni hittat hit.



Sol & regn



Frukost



På väg till Havsbadet var det skyltat om försäljning av kransar. Kreativa barn med en bra affärsidé. Hade jag vetat om detta hade jag köpt mig en krans igår.





På havsbadet lekte grabbarna,



och badade. Åtminstone en av dem :-)



Det har varit växlande väder i Trosa idag. Sol och regn, sol och regn. Solregn också för den delen. Vad vore en midsommarhelg utan regn?



Grabbarna tillbringade en stund på bryggan med varsitt metspö.



En båt passerade tomten idag. Från båten vinkades det ivrigt. På bilden ser ni Melkers gudfar vinka. De bogserades av sjöräddningen. Därför förlåter jag dem för att de inte stannade till hos oss :-)
 


Under eftermiddagen kom familjen Westberg på besök. På bilden ser ni urgulliga Maja med sin pappa Robert.
Vi har tillsammans med dem ikväll avnjutit en god middag, igen.

Anne-Marie sa något ikväll som jag fastnade för. Sommar, sol och jordgubbstårta. Vad mer kan man begära?

Vi har haft en toppenbra dag. Nu är det kväll. Familjen Westberg har åkte hem. Melker somnade innan klockan slog 20.00. Jag och kärleken sitter sida vid sida utomhus. Vi njuter av en varm sommarkväll. 



Grannens flagga fladdrar så vackert.

Sommartider är härliga tider!

Västerljung

Glad midsommar kära bloggvänner!



Dessa blommor fick vi av familjen Westberg när de dök upp imorse för att fira midsommar tillsammans med oss. Max var redan här då han kom ut redan igår kväll.



Sedan Melker kom till världen har vi åkt till Västerljung för midsommarfirande. Så även idag. Här ser ni Melker i hoppborgen.



Här ser ni Melker lägga en straffspark.



Här ser ni Melker och Max sitta i förarsätet på en brandbil.



Här ser ni en del av mig med Max och Melker. Vi står i kön för att åka karusellen tekopparna.



Lilla Maja med sin pappa Robert.



Flyguppvisning.



Denna bild lyckades jag inte att rotera. Midsommarstången som vi i år inte dansade kring. Grabbarna var upptagna med annat skoj. Västerljung är att rekommendera. De har alla möjliga olika aktiviteter. Detta för både stora och små.



Denna båt var en av många som passerade tomten denna dag.



Maja med sin mamma Anne-Marie. Vi har kopplat av och ätit en god middag. Några har fiskat och någon har badat. Vi har haft en toppenbra dag. Nu har familjen Westberg åkt hem. Max, han stannde kvar :-)



Jag älskar min nya systemkamera. Zoom objektivet till kameran har öppnat en ny värld för mig. De tre sista bilderna i detta inlägg är tagna med min gamla kamera, övriga är tagna med min nya.

Må så gott




Halleluja

Jag sitter vi mitt köksbord och pustar ut för en stund. Har baksidan kvar att vattna. Därefter bär det iväg mot landet. Jag pustar ut därför jag känner mig helt slut efter att:

Ha vaknat 04.30 imorse och inte kunnat somna om.
Ha arbetat med betoning på arbetat, en hel dag.
Ha åkt hem.
Ha kört grabbarna till träningen.
Ha åkt till IcaMaxi och handlat inför morgondagen tillsammans med ALLA andra.
Ha åkt för att hämta grabbarna efter träningen.
Ha kört Marcus till tågstationen.
Ha kört hem hockeykompisen Elias.
Åkt hem.
Vattnat framsidan och packat det sista.

Nu snart, är jag färdig att åka till landet. Jag tror att jag kommer att uppleva ett hallulejuamoment när jag väl är framme :-)

Tre dagars ledighet stundar. Fasiken vad skönt det skall bli!
Dessutom vet jag att Kärleken gjort iordning en tallrik med mat, bara för mig att värma när jag kommer fram. Halleluja!


Järnsjua



Väl hemma från jobbet var det i princip bara för mig att vända för att köra grabbarna till träningen. Jag valde att slå ihjäl väntetiden genom att åka till Södertälje Golfklubb för att slå några bollar på rangen. Jag hade min järnsjua med mig. Några bra slag och många dåliga lyckades jag ådstakomma :-)

Två somrar i rad har jag haft samma mål. Nu blir det ännu en sommar med samma mål (suck!)
Jag vill bli av med mitt 36 + handikapp. Jag vill bli med officiellt handikapp. Problemet är att jag måste nöta och nöta för att nå det målet. Att nöta tar tyvärr för mycket tid. Tid som jag inte riktigt har. Men jag vill, jag vill.....



Denna söta är numera uppäten. Jag hade några röda fina smultron som var mogna att ätas. Melker är på landet varför jag bjöd grannbarnen Max och Maja på en varsin. Nu får vi vänta på att resten av de jag har i rabatten mognar. 

Åh, vad klockan redan hunnit bli mycket. Tiden räcker inte till.....

Feel good

Idag var det dags för mig. Dags för mig att hålla en föreläsning för en för mig okänd arbetsgrupp om samverkans dialog. Det var dags för mig att bli bedömd av en handledare. Målet för denna arbetsdag, på annan ort, var att bli certifierad i dialoghandledning för samverkansgrupper. Vilket jag tack och lov blev. Det känns så bra att ha detta avklarat innan sommarsemestrarna och innan jag börjar på nytt jobb. Jag ger mig själv en klapp på axeln och säger bra jobbat! En riktig feel good känsla.

Förutom en extrem huvudvärk har dagen även innehållit en portion av dåligt samvete. Marcus som har barmarksträning denna och nästa vecka innan sommaruppehållet hade ingen skjuts hem från kvällens träning. Jag som var uppbokad på annat var förhindrad att hämta för att skjutsa hämta hem honom. Han fick därför åka kommunalt.  Detta har jag dåligt samvete för, fastän jag vet att jag inte borde.

Jag prioriterade att, som planerat, träffa tjejerna på stan för middag samt bio. Valde således att inte boka av detta för att hämta sonen i Södertälje. Jag har körningen till- och från träningen både onsdag och torsdag. Det dåliga samvetet snappar ni läsare inte upp alls mellan raderna va?



Jag har avnjutit en god middag och gått på bio tillsammans med Sirpa, Viktoria och Helene. Marie B och Karren fattades oss. Hela det gänget utgör tjejligan. För nya läsare kan jag berätta att vi hållt ihop sedan gymnasietiden.

Sex and the city föll oss alla fyra i smaken. Den var rolig, allvarsam och romantisk. Kvällen gav även den en feel good känsla.

Dagens reflektion:
Den 22 juni 2003 begravdes min pappa. Vissa datum bär man med sig genom resten av sitt liv. Vissa datum glöms aldrig bort.


Natti Natti


En snabbis



Jag valde att åka en snabbis till landet efter jobbet. En oerhörd fördel att ha landet någorlunda nära.
Denna fina tavla finns att köpa i möbelvaruhuset "Trosa Möbler". En ganska rörig möbelaffär, som har så mycket roligt. Skenet bedrar.. Tavlan skulle passa hos oss på landet.



Trosa ån. Så fint att jag riktigt njuter av miljön. Jag insöp atmosfären inne i Trosa innan jag åkte ut till landet.



Många fina båtar passerade tomten ikväll. Vi åt middag utomhus. Härligt att äta ute och samtidigt njuta av förbipasserande båtar. Livskvalitet.



I denna fågelholk bor en liten flugsnappare familj. Som det kvittrar från denna holk. Mamma och pappafågel har massor att göra. De flyger och far för att mätta sina små.



Detta fina fågelbad fick jag i födelsedagspresent av fina Marie KJ. Den har jag ikväll fyllt med vatten och placerat ut i närheten av fågelholken.



Efter att ha umgåtts och gosat med två av männen i mitt liv (den äldsta och den yngsta) som redan flyttat ut till landet över sommaren, var det dags för mig att åka hem till den tredje mannen i mitt liv. Nu sitter han och jag tillsammans i soffan. Det är fotboll på tv. Jag har en dator i knät och han har sin Ipod touch i sin hand.

Jag såg: Benny Andersson (Abba Benny) i Trosa. Han smälter in bland alla andra vanliga människor. Ingen kan se att han är en mångmiljonär. Lite coolt.

Natti Natti


Uppvaktad





Som jag blivit uppvaktad denna dag. Jag känner mig mycket lyckligt lottad över att känna mig så älskad. Vidare är det bara att konstatera att jag är bortskämd.

Vänner har ringt och sjungit för mig. Vänner har sms.at grattishälsningar. Melker har sjungit för mig. Kärleken försåg mig med äggröra och bacon till frukost. Min favoritfrulle. Tårta direkt efter frukosten. Jag har fått enormt fina presenter, detta av både vänner och familj. Inte fyllde jag jämt heller. Kärleken hade redan igår börjat förbereda lunchen som vi bjöd familjen på idag. Svärmor bjöd på en underbart god tårta efter lunchen. 

Jag är numera innehavare av en systemkamera (Panasonic). Helt galet och så roligt :-)



Var tvungen att ta kort med min nya kamera såklart... Melker har idag badat på Mandrake beach. Hans egna lilla strand på landet.



Testing testing :-) 



Mina älskade barn. Att ha dem alla tre hos mig är en present som heter duga.



Min svärmor Monica. Denna fantastiska kvinna som kommit att betyda så mycket för mig. Vilken tur jag har!



Dagens båt



Malin och Melkers kusin Emilia.

Tack alla ni som gjort min födelsedag till en mycket bra dag. Ett särskilt tack till dig min kära sambo.

Kärleken och Melker har semester. Jag har inte semester, och Marcus har barmarksträning i 14 dgr till á 5 dagar i veckan. Därför åkte jag och Marcus hem till radhuset ikväll medan kärleken och Melker stannade kvar på landet.

Att lämna dem var inte lätt, inte lätt alls.

Jag håller med prins Daniel, störst av allt är kärkeken.






Tjejmiddag

Åh vad det är härligt att vakna upp och vara på landet. Det var helt klart värt att åka direkt till landet efter möhippan.



Vi har ingen flaggstång på landet. Men det har vår närmaste granne. Flaggan kan ni se skymten av på denna bild.  Kommer det att vara flaggdag den 19 juni fortsättningsvis, någon som vet? 



Marie KJ har som tradition att bjuda sina närmaste tjejkompisar (och sina systrar) på tjejmiddag i anslutning till hennes födelsedag. Detta år var inget undantag. Ikväll har jag därför varit på tjejmiddag hemma hos Marie KJ. En otroligt trevlig kväll. Jag åkte därifrån fylld av positiv energi. Hade jag kunnat stanna kvar längre än jag gjorde hade jag gjort det. Att umgås med trevliga människor mår man sannerligen bra av.



Middagsbordet. Gott så gott. Tack Marie KJ,  men också ni andra för en trevlig kväll. Det var härligt att skratta :-) 



På vägen tillbaka till landet hämtade jag upp Malin och hennes Stefan på Östertälje station. Hämtade även upp Marcus inne i Trosa. Han hade blivit inringd för att jobba, kul!

Otroligt men sant så har jag alla mina barn samlade på landet. Det händer (typ) aldrig. Plötsligt så händer det... Och det är jag glad för.

Jag har fått något att fundera på. Marie KJ.s tjejgäng skall åka till Valencia i september. Jag är inbjuden att följa med. Vore galet kul att åka med dessa tjejer. Skrattgaranti förstår jag ingår.

Nu har den bliivit natt igen. Dags för mig att sova.

Natti natti

Möhippa

Idag var det dags för Gislela att överaskas med en möhippa.



Möhippan startade upp redan kl. 12.00. Jag anslöt sällskapet först kl 17.30. Jag begav mig då till Stockholm (Norrmälarstrand) och krogen M/S Gerda. På bilden ser ni systrarna Liv och Gisela.



Den blivande bruden. Min vän som jag håller så kär.



Efter M/S Gerda gick vi hem till en av tjejerna i sällskapet. Lägenheten var otroligt med betoning på otroligt fin. Vad sägs om 4 kakelugnar i en och samma lägenhet. Eller en kristallkrona i taket på toaletten?

Kvällen innehöll bl.a. god middag lagad av en inhyrd kock, presentöppning i vilken det ingick att gissa vem som köpt respektive present, Singstar och många skratt Gisela fick sitt hår och sina naglar gjorda av två inhyrda tjejer. När de flesta av tjejerna skulle ta sig ut i Stockholms nattliv valde jag att åka till landet.

Inslaget med presentöppningen var galet roligt. Man fick veta en massa som man inte visste innan :-)

Klockan har blivit sen och det är dags för mig att tacka för idag.

Natti Natti


Blomning pågår









Blomning pågår för fullt här hemma. Jag blir så glad av att mötas av detta vackra, hemma hos oss :-).



Min sambo har blivit en överaskningarnas man. Igår damp det ned en underbar tidning i brevlådan. Helt ovetandes för mig så har jag blivit prenumenant :-)

En trevlig fredag önskar jag er alla.





Morgonmys



Morgonmys med Nyhetsmorgon på tv är höjden av lyx. En lyx som jag sällan får tillfälle att unna mig. Imorse fick jag äntligen möjlighet att göra så. Denna morgon har jag tillsammans med en god kopp kaffe, nedbäddad i min sköna säng tittat på Nyhetsmorgon. Jag som avskyr att ha tv i sovrummet har under denna morgon (faktiskt) njutit av att ha den på plats. Att Kristin Kaspersen var en av programledarna imorse ser jag som en ren bonus. Hon är den bästa programledaren av dem alla tycker jag.

Denna morgonlyx har jag haft möjlighet att unna mig eftersom jag valt att vara ledig från jobbet idag. Melker är ledig från dagis och Marcus får sällskap hemma. Han har sommarlov. Förutom att gräsmattan skall klippas och att jag har hockeykörningen ikväll så finns inget annat inplanerat. Som grädde på moset skiner Solen.

Det blir en bra dag idag.

Ett orosmoln har plötsligen uppkommit. Melker har lite feber, 38,4. Han känner sig illamående.

Honom skall jag ägna mig åt nu. Ha en toppenbra dag alla mina läsare. Tack för att ni kikat in. 




Nya jobbet

Idag var det dags för mig att tillbringa förmiddagen på mitt nya jobb. Jag börjar den 23 augusti men ville ta chansen att träffa mina nya medarbetare innan sommarsemestrarna tar vid. Det känns bra att ha träffat dem innan jag går i skarpdrift. Idag har jag varit med på två olika möten. Ett möte med den arbetsgrupp som jag skall ansvara för, samt ett möte med några ur ledningsgruppen och andra nyckelpersoner för verksamheten.

Jag har sett det kontor som ska bli mitt och jag har fått en rundvisning. Det känns bra. Vilket är bra. Det blir en utmaning som heter duga. Men jag tror att det kommer att bli bra.

Eftersom jag denna vecka vare sig har en arbetsgrupp eller någon verksamhet att ansvara för så passade jag på att ta kompledigt under eftermiddagen.
 


Därför hade jag möjlighet att efter besöket på mitt nya jobb åka och överaska Malin (min dotter) med ett besök på hennes jobb. Hon hade massor att göra och hade egentligen inte alls tid med sin gamla mor. Hon bjöd på god lunch. Se ovan vilken fin latte hon gjorde till mig.



För lite sedan berättade jag i ett inlägg att Kärleken överaskade mig med en present, bara sådär. Väskan jag fick ser ni ovan. Jag älskar den! En marinblå Ceannis väska i skinn. Jag fick även en mindre neccesär i samma stil fast vit. Idag använde jag den för första gången och jag är mycket nöjd.



Jag hämtade min Lillfis på dagis redan kl. 12.50 idag. Lyxigt värre. Både för honom och för mig. Vi har njutit av bra väder och av lek i en lekpark. Han har varit gullig go och rar idag. Kanske trotsen bara var på tillfälligt besök, hoppas.

Nu skall vi gosa i soffan. Vi skall se på Scooby Doo.

Må så gott

Sönernas konst

Det skiljer 10 år mellan mina söner :-)



Denna fina tavla/teckning kom Melker (5 1/2 år) hem med från dagis idag. Fullständigt självklart att placera den på tavelisten i hallen. Så fin. 





Dessa två tavlor på Malin Åkerman pryder från och med ikväll väggarna i Marcus (15 år) rum. Gissa om han är nöjd :-)

Måste bara få berätta för er att vi har haft en lugn och harmonisk kväll här hemma. Inget "trotsande" från Lillfisen. Tror att vi, även han, njöt av detta. Att gosa är mycket bättre. Och det har vi ägnat oss åt, innan  tid för läggdags med sagoläsning. Så trevligt för en trött mamma som inte vill bråka. För en mamma som bara vill gosa.

Ha en trevlig kväll och tack alla ni som kikar in i min lilla blogg.


Tankar från igår

När Malin kom till världen var jag 22 år.  När jag var 27 år blev jag mamma till Marcus. Till mina två äldsta barn är jag en ganska ung mamma (fastän Malin tycker att jag börjar bli en oldie). 37 år var jag när jag blev mamma till Melker. Han har en ganska så gammal mamma.

Mina tre barn är planerade allihopa. Efterlängtade och varmt välkomna.

Ska dock erkänna att jag var färdig med baranfödandet innan jag träffade Kärleken. När vi fann varandra gjorde jag en omvärdering och lilla Melker kom till världen.

Under graviditeten med Melker funderade jag ganska mycket på om jag skulle orka. Orka lära, och ge honom allt de mina två äldsta fått. Vaknätter, cykla m.m.. Jag hade gjort resan med bebis två gånger tidigare och var då betydligt yngre än jag var när Melker skulle komma till oss.

När han väl var hos oss tänkte jag att han var gräddet på moset. Vårat Kärleksbarn. Jag var inte för gammal.

Alldeles nyssens har jag beskrivit min minsting som alldeles underbar. Klok, lugn, trevlig, omtänksam, go och rar. Lätt att ha att göra med. En fin pojke.

Igår kände jag att jag inte kan ge den beskrivningen av min lille son längre, inte precis just nu iallafall. Hoppas att jag snart kan göra det, jag vill ha honom tillbaka.

Igår: Ville ha Scooby Doo film och sprang runt i affären och bara ville ha den. Tog tid innan han gav med sig.
Ville ha en Scooby Doo tidning. Skulle bara ha den. Vi gick ut ur affären, inte han. Vi väntade ut honom, han kom inte ut ur affären. Jag gick in med bestämda steg. Han tog tidningen och sprang runt i affären. Till slut fick jag fatt i honom och fick ta bort tidningen från honom. Detta mot hans vilja. Bära ut honom från affären fick jag också göra. Han vägrade att stiga ur bilen när vi kom hem. Sa till honom 10 gånger att gå ut ur bilen. Näpp, ville han inte. Väl hemma vägrade han gå in. Han sprang till lekplatsen och klättrade upp på ett rör (högt upp). Jag nådde (bra att vara 180 lång). Bar in honom. Han skulle inte klä av sig... Sen gick det över.

Igår kände jag att kanske är jag för gammal iallafall :-)

Är det någon som kan känna igen sig i att ens barn är de som kan locka fram ens sämsta sidor. Sidor man inte visste att man hade innan man fick barn?

Jag älskar mina barn tro inget annat. Är lite trött på detta trotsande, bara.

När jag minns tillbaka så hade jag en liknande period med Malin när hon gick i sex-års. Då var jag tvungen att prata med fröknarna. Jag var livrädd att hon var som hon var hemma även i skolan. Det var hon inte. De kände inte igen beskrivningen alls. Malin som tonåring var INGEN lek. Men, det är ett avslutat kapitel nu :-)

En ny dag har vi framför oss. Idag skall jag vara pedagogisk om det trotsiga försöker ta överhanden här hemma.

Pedagogisk får således bli dagens ord.

Båtar

Dagen idag har mestadels ägnats åt arbete på tomten. Tänker nog att innebörden av detta är fullständigt ointressant för er att läsa om - 







därför väljer jag att istället bjuda på några av de båtar som passerat tomten idag.

Nu är det dags för oss att packa ihop oss för att åka hem till vårat radhus. Gissa om jag är glad över att jag städade huset innan jag for till landet :-)

Tack vare min kära svärmor som var så snäll och skjutsade Marcus till träningen, kunde vi kvarstanna längre än vi brukar kunna göra på söndagar. Det var härligt att dra ut på denna söndag. Livet på landet gillar jag...

Melker som är en ÄNGEL när han är med sin farmor är numera mestadels ett MONSTER när han är med oss övriga i familjen. Lyssnar gör han inte alls. Skrattar när man fått nog av tjat. Tack och lov vet jag av erfarenhet att denna trotsiga period går över. Dessvärre har den precis inletts.

Må så gott alla ni som hittat hit.

Trosa marknad



Idag har vi flanerat runt på Trosa marknad. Trosa marknad infaller en gång per år och alltid en dag i juni månad. Massor av människor besöker lilla Trosa denna dag. Massor med stånd längs vägarna. Mycket bra- och mycket skräp säljes. Atmosfären är härlig. Som jag älskar denna marknad.



Melker fick provsitta i ett flygplan. Vidare fick han en strut med popcorn. Även om mamma är mest nöjd över besöket på marknaden så är han åtminstone lite nöjd.



Inatt var det väldigt mörkt när jag och Kärleken kom ut till landet. När natt blev till morgon och jag kikade ut genom fönstret i vår ytterdörr såg jag denna möbelgrupp stå där. På möbelgruppen fanns ett kort fasttejpat. Möbelgruppen var en födelsedags present till Kärleken i efterskott och till mig i förskott. Så fin möbelgrupp. Helt perfekt!



Jag tycker att det är vackert med gräslök. Vi har så mycket gräslök på tomten.



Ikväll har vi bjudit Kärlekens familj på god middag. Han har som bekant fyllt år. Tårtan bjöd svärmor på.
Som han blev uppvaktad. Kul!

Marcus är med ut till landet. Han har dock varit upptagen hela långa dagen och mer därtill. Melkers farbror Tomas var så snäll och ordnade ett extrajobb till honom. Arbetsgivaren är nöjd med hans insats, vilket gör en mor mycket glad.

Melker har visat upp en trotsig sida denna lördag, tålamod är bra att ha....
Imorgon har trotset säkert gått över, den var bara tillfälligt på besök.

Må så gott

Rörd till tårar igen och igen



Det hände något väldigt trevligt på jobbet idag. En av mina medarbetare kom in på mitt kontor och överlämnade mig en present. Hon ville ge mig en gåva på vår sista arbetsdag tillsammans. Hon sa att det kanske var en lite muppig present. Hon hade gjort den själv. Jag behövde inte sätta upp den, sa hon.

Presenten var långt ifrån muppig. Tavlan hon gjort till mig tycker jag så mycket om. Den skall absolut pryda någon vägg. Hon fick mig att bli så rörd att jag var tvungen att gråta en skvätt (igen). Och detta innan jag ens sett vad som låg i påsen :-)

Tavlan jag fått kommer att betyda massor för mig. Jag känner mig så tacksam.

Kvällen har jag ägnat tillsammans med min arbetsgrupp som nu inte är min längre. Vår kväll i gravölens tecken blev oerhört lyckad. Vi har skrattat, fällt ngn tår, sjungit och pratat.

Mina medarbetare överaskade mig med ett fint tal och fin present. Silversmycken, halsband och örhängen. På berlockens baksida hade de låtit gravera in en fin text. Igen blev jag rörd till tårar. Jag behärskade mig för att inte börja stortjuta, vilket resulterade i att jag inte kunde prata för en liten stund :-)

Kvällen blev ett fint avslut att bära med oss nu när vi alla går åt skilda håll. Hela personalgruppen avslutade kvällen med en gruppkram. Tänk om jag ändå kunde ta med dem alla till min nya arbetsplats i augusti, vore väldigt trevligt.

Efter detta trevliga samkväm åkte jag till Trångsund för att hämta hem Kärleken som också han var på gallej. Därefter åkte vi hem för att lasta in vår packning i bilen, och nu är vi på landet. Sönerna åkte hit ut tidigare ikväll. De fick skjuts av Melkers farbror Ante.

Jag känner mig nöjd över detta fina avslut som jag fick tillsammans med mina medarbetare. Jag känner mig oerhört uppvaktad och är nu fylld av energi.

En chef är ingenting utan sina medarbetare.

Jag gick upp kl. 06.00 imorse. Klockan har nu hunnit bli 02.01. Det är hög tid för mig att säga Godnatt.

Godnatt gott folk!


Gravöl

Tidig morgon sitter jag i mitt kök och äter frukost, och bloggar. Snart bär det iväg till min arbetsplats för en arbetsdag. En arbetsdag utan arbetslust.

Den avdelning jag ansvarar för och har arbetat på i fem år har beslut om att läggas ned. Den senaste tiden har jag ägnat mig åt att förbereda för en nedstängning. Från igår eftermiddag har vi inte längre någon verksamhet kvar. Det vi idag ska ägna oss åt är att förbereda vår arbetsplats på att stå tom. Dvs, bära bort sopor och annat. Jag är nästan klar med mitt kontor. Har lite kvar att packa ned i kartongerna, därefter skall rummet städas ur.

Denna resa har varit en tråkig sådan, och för mig oerhört svårt. Ett mycket väl fungerande arbetslag splittras. Mitt arbetslag som jag tyckt så mycket om att arbeta tillsammans med.

Jag har investerat massor och nu finns inget av detta kvar. Vi har gjort en resa jag, avdelningen och personalen. Vi har många framgångsfaktorer att dela med oss av. Detta hoppas jag nu att var och en av oss i arbetslaget bär med oss.

Nåväl, allt har ett slut. Detta har varit en process som även den nu är på väg att ta slut.

Ikväll skall jag ut med mitt arbetslag. Vi skall göra ett avslut tillsammans. Dricka Gravöl, kanske inte bokstavligt, men ni förstår.

Min arbetslust för idag tryter. Jag hoppas på tidigt hemgång. Har massor jag vill få gjort här hemma innan tid för Gravöl. Jag har nämligen planer på att åka direkt till landet, någon gång sen kväll. När jag kommer hem från landet vill jag såklart komma hem till ett rent hem :-)

Ha en bra dag all ni som hittat hit.




Trött

Trött och sliten är jag precis just nu. Att blogga går inget bra alls. Klarar knappt av skriva. Än mindre lyckas jag med att få in en bild på den present jag fick igår (bara så där) och är så glad över. Dags för mig att prioritera sömn tror jag bestämt. Får se om jag lyckas bättre med ett inlägg imorgon.

Natti Natti


Melker valde...

Melker fick välja, och valde att vi skulle gå på familjemiddagen på dagis, en liten stund. Och att vi därefter skulle fira födelsedagsbarnet. Jag valde då att vara lyhörd för Lillfisens önskning. Kvällens möte om hockeyn prioriterades således bort.



Jag och Melker gick på familjemiddagen på dagis. Så här fint var borden dukade. Vi satt utomhus och avnjöt barnens sång och god mat. Endast 8 familjer var representerade. Väldigt få, men ändå väldigt lagom.



Medans vi var på dagis ägnade sig födelsedagsbarnet åt att göra en god tårta och laga god middagsmat.



Dagen till ära kom Malin och hennes Stefan hem och åt födelsedagsmiddag. Således har familjen varit samlad här hemma ikväll. Efter god mat och uppträdande av Melker blev det födelsedagsfika kombinerat med att alla grabbarna spelade Bowling (WII).

Vi inledde morgonen med att sjunga för födelsedagsbarnet, presentöppning och med att äta tårta till frukost. Vi har alltså, ätit tårta två gånger denna dag :-)

Fastän det inte är min födelsedag fick även jag en present. Den fick jag av födelsedagsbarnet, dvs min sambo. Jag blev väldigt glad. Bild kommer en annan dag, i ett annat inlägg :-)

Natti Natti 


Studentmottagning

Nu är jag hemma efter att ha varit på en trevlig studentmottagning hemma hos familjen Borg. Finaste Mickela som jag känt i hela hennes liv tog studenten idag. Jag är så stolt över henne. Hon har gått ut gymnasiet med bra betyg. Vid sidan av kämpandet med att få bra betyg har hon dessutom tagit körkort.

När Mickaelas pappa Henrik höll ett fint tal till henne ikväll då kom mina tårar. När hennes morfar Hans höll ett fint tal då kom det änfler tårar. Jag är inte en i familjen. Men ändå känner jag mig som en familjemedlem. Det är härligt!

Nedan följer några bilder tagna ikväll.







Mor och dotter



Barndomskamrater. Min Malin och Mickaela.

Tack snälla familjen Borg för en trevlig kväll.Tack till er, men också till Gunilla, Tomas, Maggan, Hans,
Katarina och Daniel för att ni alla får mig att känna mig som en i familjen.

Natti natti



Jag erkänner

Jag erkänner för er alla här och nu att jag avskyr knytkalas på dagis.

Då är det dags igen för ett knytkalas på dagis. Familjemiddag med musikunderhållning från barnen. Tillställningen håller på från kl.17.30-20.30.

Hur många vill gå på sådana tillställningar överhuvudtaget? Jag tror inte att vi är många. Stycket i texten om musikunderhållning är det stycket som ger mig ett sting av dåligt samvete. Gå eller inte gå, gå eller inte gå....

Vem vill tvingas äta middag med människor som man ALDRIG skulle tänka sig att umgås med annars, förutom en familj i detta sällskap då förstås. En av våra grannfamiljer :-)

Vem vill ha dessa små barn på dagis från tidig morgon till sen kväll. Kl. 20.30 slutar tillställningen. Melker går och lägger sig 19.30. Han tillhör dessutom de äldre barnen på denna avdelning.

Dagen till ära så är det både hockeymöte, och födelsedag för en av oss i familjen.

Kravfyllt med familjemiddag. Att ha med något som alla kan ta utav. Näpp, gillar jag inte!

Hur ska vi nu göra, det är frågan. Ska vi gå på knytkalas eller ska vi ha födelsedagskalas här hemma eller ska jag klämma in mötet om hockeyn för att därefter ha födelsedagskalas? Åh ,vad många val att göra för en och samma kväll.

Jag har gått på sådan här tillställningar så jag talar av erfarenhet. Den senaste som var på Melkers dagis för hans avdelning var inte rolig alls. Kaos och matlusten blev till noll.

Melker får välja. Vi får se vad han väljer. Är knytiset viktigt för honom. Då blir det knytis. Om inte, slipper jag helst.

Det jag tänker på är att han inte får känna utanförskap. Om han har övat inför musikunderhållningen och sett fram emot denna, så får han inte gå dit... Han får välja, helt klart.


Rastlös

Idag har jag vilat mig. Främst i en solstol. Först utan en bok och sen med en bok. Jag läste ut en bok som jag påbörjade en gång för länge sedan.

   

Denna pion hände det massor med under min stund i solen. Se på bilderna så förstår ni vad solen betytt för denna pion idag. Härligt!



Rastlösheten kom smygande och längtan och väntan på barnen blev lång. Lite för lång tid att vara ensamen för mig tror jag bestämt. Eller så måste jag bli bättre på att ta tillvara på tiden. Har svårt att unna mig att vara lat. Därför gjorde jag avstickare med strykjärnet. Var tvungen att döva någon form av dåligt samvete = sjukt.

Under eftermiddagen fick jag sällskap av en urgullig liten Maja. Hon trivs bra hemma hos oss och stod och ropade utanför våran grind, hon ville bli insläppt :-)

Nu är de hemma igen. Båda mina söner. Nu skall jag ägna kvällen åt dem.

Må så gott all ni som hittat hit.

Jag minns



Den 6 juni 1993 avled min älskade pappa 59 år gammal på Södertälje sjukhus. Det var en mycket sorgsen dag. Dagen i sin helhet finns klar för mig i mitt minne. Jag minns (nästan) allt. 

Jag minns samtalet från sjukhuset. Jag minns resan dit. Jag minns när vi kom in i rummet hos pappsen. Jag minns alla tårar och frustration. Jag minns hur vi alla (jag, mamma och mina syskon) reagerade. Jag minns patienten i rummet bredvid. Jag minns kyssen på pannan jag gav. Jag minns när vi lämnade honom. Jag minns känslan när vi kom ut från sjukhuset. Jag minns resan hem. Jag minns när vi steg ut ur bilen. Jag minns våra närmaste grannars reaktion. Och jag minns all dessa blomster som mamma fick via blomsterbud.

Jag minns hur svårt allt detta var. Här sitter jag nu många år senare och gråter en skvätt över dessa minnen.

Av mina tre barn var det bara Malin som fick lära känna sin morfar. Tyvärr fick de så kort tid tillsammans.

Min pappa dog på tok för ung. Efter det lärde jag mig att man ska vara glad över att fylla år. Man skall vara tacksam över att man blivit ett år äldre.

Då pappa avled på självaste Nationaldagen flaggas det alltid på dödsdagen. Det känns fint.








M. som i



M. som i Malin som i min snart 20-åriga dotter kom idag hem på besök. Hem för att hämta klänningar, och för att träffa mig såklart. Kakor och bullar hade hon med sig. Drack kaffe gjorde vi medans vi snicksnackade om än det ena å än det andra. Vi gjorde därefter sällskap till Skärholmen då vi båda behövde göra diverse ärenden. Jag för min del har två födelsedagsbarn att fira framöver. Nu är presenterna inhandlade. Skönt att bocka av på att göra listan.

Hemma har jag hunnit med en hel del. Jag har bläddrat i blanka tidningar, rensat ogräs i båda mina rabatter, rensat ogräs mellan plattorna på framsidan, pratat med Gisela i telefonen och dammsugit hela huset. Lapat sol hade jag gärna gjort, men sådant väder bjöds det inte på idag.

Jag har också lyckats med att bryta mot mitt godisförbud. Blev så sugen på godis. Hade inget eget och började leta runt som värsta missbrukaren. Melker har massor med godis här hemma. Ta godis från honom kändes inte aktuellt. Till slut hittade jag lite godis i våra gömmor :-)

På flyplanet till Spanien åt jag godis. Där och då bestämde jag mig för att ge mig själv godisförbud. Det gick jättebra. Ända tills idag, om man bortser från chipsen som jag åt igår då förstås...

Att vara ensamen hemma innebär inte bara att man äger makten över fjärrkontrollen. Man får plötsligt möjlighet att bara vara. Jag har sådan lust att gå på bio. Jag vill så gärna se Sex and the City. Dock har jag bestämt mig för att inte gå på bio ikväll. Lite för sorgset att gå själv.



M. som i Melker som i min 5 1/2 årige son har jag idag pratat med i telefonen två gånger samt även fått ett mms ifrån (bilden ser ni ovan) Han har badat idag. Honom får jag träffa imorgon. Jag längtar så!



M. som i Marcus som i min femtonårige son har jag inte hört något ifrån idag. Honom får jag allt slå en signal.
När jag och Malin var inne i butiken Sisters tänkte vi extra på honom när vi såg denna bild på Malin Åkerman. Varför får ni själva lista ut :-) Även Marcus kommer hem imorgon. Det blir bra det.

Det är ovant för mig att vara ensamen hemma. Har kluvna känslor över detta, helt klart.

Må så gott mina läsare


Älskade ungar

Jag har valt att stanna hemma istället för att åka till landet. Kärleken och Melker åkte dit redan igår. Marcus är hos sin pappa och Malin som mer eller mindre (mest mer) flyttat hemifrån är inte hemma här.

Således är jag ensamen hemma. När man är ensamen och har det tyst omkring sig hinner åtminstone jag ta mig tid att tänka och fundera.

Detta har jag gjort ikväll. Samtidigt som jag njutit av solen för en stund, bläddrat i en blank tidning, tvättat och hängt tvätt samt planterat blommor i mina utekrukor och vattnat min älskade rabatter.

Jag har tänkt och funderat på en hel massa saker. Bland annat på mina älskade ungar. Förmodligen har jag precis just nu alla tre för långt borta från mig. Saknaden har nog sitt i att jag funderat massor på just dem och mig och vår relation.

Jag har gjort endel val i mitt liv som inte alltid varit de bästa för vare sig mig eller barnen. Vidare har jag under en längre tid varit förfärligt trött och lidit brist på energi. Detta sammantaget gör att jag kanske inte klarat av den mamma som jag önskat ge mina barn.

Kärleken till mina barn är bottenlös. Den finns där och är stark så stark. Det vet dom. 

Jag ska fortsätta funderandet och försöka komma på hur jag skall få energin tillbaka. Så att mina barn kan få en piggare och gladare mamma med ork. Kanske är joggingskorna som jag funderar på att köpa en av pusselbitarna :-)

I senaste numret av tidningen mama var det en artikel om Världens bästa mamma. 25 tecken på att just du är världens bästa mamma. De nedan stämde in på mig så jag får väl suga åt mig lite, iallafall

Du lämnar, hämtar, skjutsar och väntar. Sen börjar du om igen.

Du kan behålla en hemlis.

Du överlever på fyra timmars sömn per natt. Ett i sträck om det vill sig illa och det gör det.

Du fortsätter att ställa fram grönsaker fast ingen utom du vill ha dem.

Du står på benen. Snyggt jobbat!

Malin, Marcus och Melker mina älskade ungar, vad glad jag är över att vara eran mamma.













Julbord

Gokväll på er alla,



I dagens Expressen fanns denna annons. De är tidigt ute må jag säga. Vem sjutton bokar julbord nu?


Sista turen med hyrbilen

Denna bil har jag under veckan som gått utvecklat någon form av hatkärlek till. Å ena sidan har den sett till att vi fått se så mycket av detta underbara land. Å andra sidan har jag velat tillbringa mer tid på stranden då vädret varit kalas. Så även vår sista dag, 33 grader och sol.



Tisdag morgon klockan 10.00 var vi tvugna att lämna lägenheten. Avresa från Malaga var satt till 19.45. Vi hade en hel del tid att slå ihjäl, och detta utan tillgång till dusch. Det fick bli en tur med bilen :-)













Denna gång gick färden till underbara Puerto Sotogrande.
Atmosfären var fantastisk och det stod helt klart att det endast vistas välbärgade människor här. Insupa atmosfären var dock gratis. Vad en lunch kostar valde jag att inte ens ta reda på.











Nästa stopp gick till Esteponas golfbana. Underbart ställe där vi passade på att avnjuta en mycket god lunch. Här hade jag kunnat sitta länge och njuta. Denna atmosfär var också den fantastisk. På denna golfbana bor det svarta svanar. Otroligt coola!





Därefter var det dags för oss att lämna hyrbilen åter för att därefter ta oss hem till Sverige. Flygresan gick bra. Sista bilden i detta inlägg är tagen genom fönstret i flygplanet, när vi är uppe i luften. Så vackert.

Hemma i radhuset igen kl. 02.30. Idag onsdag har vi varit hemma och skrotat. Klippt gräsmattorna och utfört andra måsten har vi också hunnit med. Härligt att komma hem till en skön sommardag. Imorgon är det åter arbetsdag.

Sköt om er alla ni som hittat hit.


Casares

Hallå alla mina bloggläsare,

idag har vi banne mig tillbringat hela dagen i vår hyrbil. Några stopp har det (tack och lov) blivit längs vägen.









Det första längre stoppet blev på Los Almendros "Club de golf". En korthålsbana som vi spelade alla fyra. För mig var det första gången som jag spelade på annan golfbana än den jag är medlem i. Banan var klart annorlunda än den jag är van vid. Citronträd och palmer har vi som bekant inte hemmavid. Klubbhuset var också annorlunda. Där åt vi för övrigt en utsökt lunch. 33 grader varmt var det, om ni undrar :-)





Efter golfrundan gav vi oss upp i bergen. Där passerade vi vägskyltar av ett annorlunda slag, samt passerades även korkekar. Ingen Ferdinand i sikte dock. Vägen var toksmal, och kurvig. Kärleken fick för sig att leka rallyförare. satan i gatan vad läskigt det var. Jag blundade kan jag erkänna. 
Höjden vi hamnade på var ca 1300  km över havet.























Det andra långa stoppet blev i en by med namnet Casares. En by som jag blev fullständigt förälskad i. Den ligger på en mycket hög höjd. Där tog vi en längre vatten- och glass paus. Detta bredvid gubbarna som lever sina liv där. Vi promenerade runt för att utforska byn lite närmare. Vi såg gamar som svävade i skyn. Fantastiska hus och byggnader. Både välskötta och misskötta. Så lång bort från civilisationen och så icke handikappanpassat. Jag kan inte låta bli att fundera på hur de lever sina liv i alla dessa byar runt om i bergen. Höjdrädda är de förmodligen inte :-)





Väl hemma igen snabbade vi oss  till stranden för att ta ett kvällsdopp och för att njuta av solen innan den försvann helt. Grabbarna fick sällskap i badet av ett gäng hundar som ville leka.



Som ni ser har Estepona bjudit oss på en mycket varm dag. Tack och lov för AC i bilen samt vatten som dryck :-)

Många bilder idag det är jag medveten om. Kan lugna er med att allt snart blir som vanligt igen.

Adios för nu mina vänner.




RSS 2.0