Kära bloggläsare, förutom att arbeta har jag hunnit med än det ena och än det andra. Detta känns väldigt bra!




Idag blev det dags för mig att gå till doktorn med min svanskota. Trots att det nu gått tre veckor sedan jag halkade och slog mig gör det fortfarande så förbenat ont. Rörligheten har jag fått tillbaka men smärtan och svårigheten att sitta, och ligga på rygg den är fortsatt kvar. Nu är jag undersökt och det kan konstateras att jag troligen fått en spricka i svanskotan samt att ligamenten runtom svanskotan fått sig en rejäl törn, inflammation.
Läkeperioden kan komma att handla om upp till 6 månader. Men det kommer att bli som vanligt igen. Jag är i behov av en sittring. Ett åldertecken om nåt :-) Gör så ont att sitta ned att jag knappt står ut. Ge mig ett sittring nu! Apoteket säljer inte sittringar. Vart fasiken får man tag i en?

Är också ledsen över avbrottet detta inneburit för min träning på gymmet. Precis när jag kommit igång. Med en sittring skulle jag kunna börja träna igen. Att ens kunna tänka sig att gå och träna och ta med en sittring är förmodligen även det ett ålderstecken. Måste kanske vara äldre för att våga? Eller tilltäckligt knäpp?
Jag är inte rädd för att åldras. Detta vet ni som följt denna blogg. Dock har det  nu slagit mig att det inte kan vara så roligt att bli gamall om man inte har hälsan i behåll.

Något annat jag hunnit med idag är att färga mina bryn. Tjoho, jag har ett ansikte igen.


Må så gott och akta er för halkan....