Idag har jag och min vännina Marie Kilström-Jönsson varit på bio. Vi hade bestämt i förväg att vi skulle se Australia.
Då jag  tidigare under veckan fått berättat för mig att det var en gråtfilm ( tack Sirpa)  tog jag med näsduk till både mig och Marie. Det behövdes kan jag lova, vilken bra film. Vill se den igen!
Innan bion blev jag upphämtad hemma av Marie. På väg till  hennes bil träffade jag grannpojken som skadade sig under matchen igår. Vänster handled var bruten. Jag blev så ledsen för hans skull att jag bara var tvungen att krama om honom och gråta en skvätt. Så synd om honom! Marie som har tre hockeygrabbar varav två fortfarande är aktiva har erfarenhet och sa  -det är bara att vänja sig.  Jag börjar förstå det nu, men vet inte om jag vill. Många tårar och en mycket bra film blev det alltså för mig idag, lite annat också förstås.