- Nej, jag är en idiot

Hej igen, tillbaka efter två dagar utan inlägg. Blogg .se  krånglade varför det inte blev ett inlägg i tisdags. I går hade jag ingen kraft och energi att skriva.
Melker är fortfarande sjuk och idag är det min tur att vara hemma.



Vad är det för fel på mig?
Jag är en idiot så är det bara! Jag är väldigt duktig på att tala om för andra vad de måste tänka på för att vara rädd om sig själva. Som chef skulle jag säga att jag är väldigt duktig på att fiska upp de som mår mindre bra, de som befinner sig i en jobbig fas i livet. Till dem ger jag råd  och vägledning samt sätter in nödvändiga resurser för att de ska få hjälp på vägen. Jag lever dock inte som jag lär. Märkligt kan tyckas men inte särskilt unikt skulle jag tro. Har åtminstone en vännina som jag vet är precis som jag. Ser till att andra tar hand om sig,  men förmår inte själv att göra detsamma.

Jag kan inte minnas när jag var sjukskriven senast. Dock finns det stunder i mitt liv då jag borde ha stannat hemma. Några av dessa gånger vill jag inte redogöra för då det blir på tok för personligt och privat.
En sak är säkert,  jag driver allt till det yttersta och tillåter inte mig själv att ta hand om mig.
Jag kan se idag att stress varit en röd tråd genom hela mitt liv. Stress över familjesituation som rådde under uppväxten. Stress över val jag gjort som vuxen. Stress med anledning av att nå upp till att vara duktig. Listan kan bli lång varför jag stannar där. Min kropp har sedan många år börjat säga ifrån. Den har gett mig signaler som jag valt att höra men ändå inte lyssnat på. Exempelvis har jag vid några tillfällen haft ont i bröstet (hjärtat). Så pass att jag haft svårt att röra mig och  besök på sjukhus har blivit nödvändigt. För mycket stress, inget fel på hjärtat men kroppen säger ifrån är vad läkaren meddelat. Jag har haft sådan huvudvärk att halva huvudet varit bortdomnat. Detta pågick under en lång lång tid. Stress blev läkarens bedömning även då.
Alla bekymmer jag nu har med framåtskjutande axlar, min arm och nacke är också det ett reultat av stress. Allt hör samman. Vad gör då jag efter att ha fått dessa besked genom åren? I princip ingenting. Jag kör på som vanligt. Eter att ha tillbringat en natt på sjukhus med anledning av smärta i trakten av hjärtat, gick jag till jobbet precis som om allt vore tipptopp. Trots att jag var så rädd,  och trots att jag har som mål att bli gammal och skruttig.

Igår smärtade mina fötter så otroligt. Vattenblåsorna har blivit till inflammation som gått ned i hälarna. Haltar när jag går.
Denna veckan är sista veckan i stegräknartävlingen. Förstås borde jag ha struntat i att jaga en massa steg. Mina fötter säger ifrån och varje steg gör ONT. När jag gjorde kväll igår hade jag slagit mit personliga rekord genom att ha fått ihop över 28 000 steg. Promenaden gick inte fort kan jag meddela. När Marcus kikade på min stegräknare sa han - vad du är duktig mamma!   - Nej Marcus, mamma är inte duktig, mamma är en idiot!

Jag är så medveten men ändå så dum.

Idag har Henrik & Viktoria bröllopsdag. Stort grattis till er båda på eran dag.



Kommentarer
Postat av: Giggi

Gumman, varför är någonting som borde vara så lätt så svårt.? Tänk om du brutit ett ben, då hade det varit självklart att du inte kunnat stödja på det. Men långvarig stress är samma sak, en signal om att det som är inte håller. Problemet är väl att man alltid orkar "bara nu idag, eller just nu". Jag önskar att jag kunde hjälpa dig att få bukt med det här stressiga. Kram Giggi, som inte heller är bra på att sätta gränser för mig själv

2009-06-04 @ 16:39:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0