Moderskap/Chef



Jag kan se att moderskap och chefsskap har gemensamma nämnare. Både hemma och i min roll som chef & ledare stöter jag på det faktum att det förväntas av andra att jag ska förstå något som ingen berättat. Om det finns ett problem och ingen talar om det för mig,  kan det innebära att jag inte har kännedom om problemet. Ofta händer det,  främst  på jobbet, att jag får tydliggöra att jag inte kan ta tag i saker om jag inte vet att det behövs. Kan man kräva av en mamma eller chef att hon ska fatta allt bara sådär? Visst kan jag läsa av och se vad som sker runtomkring. Men ibland händer det saker i det tysta som jag inte får kännedom om och som jag inte ser, så är det bara! Kraven är så ställda att jag borde ha gjort något åt det trots detta faktum. Finns det något att berätta, gör då det. Innan det klagas över att man inte förstår eller att man inget gjort något åt saken,  tänk efter före.

Ofta känner jag att det glöms bort att utöver moderskap & chefsskap är jag en människa. En vuxen kvinna med känslor som alla andra. Med bra och dåliga dagar. Med tight schema och med krav ställda på mig av både mig och av andra. Jag gör så gott jag kan både vad gäller mitt moderskap och mitt chefsskap. Jag älskar att vara mamma och att vara chef. Men glöm inte,  jag är bara människa.

Kommentarer
Postat av: Anonym

2009-03-11 @ 22:20:59
Postat av: Gisela

Jag känner igen det du skriver, att man förväntar sig att ens chef ska vara telepatisk, men man har ju själv ett ansvar att berätta för att få förändring samt att stå för det. När jag jobbade fackligt var det lite samma sak, alla ville att man skulle klaga, men ingen ville stå för var klagomålen kom ifrån.. Kram Giggi

2009-03-11 @ 22:24:25
Postat av: Marie KJ

Håller starkt med Gisela. Att man springer till chefen och skvallrar och vill/kräver att denne skall lösa problemet men törs inte stå för sin åsikt. Grrr.

På jobbet är jag inte Telepatisk men hemma i relationen med mina barn är jag nog det en aning. Åtminstone med Oskar. Oskar är som ET och jag som Elliot (på gott och ont)

2009-03-12 @ 08:05:00
URL: http://systermarie.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0