Kärleken åker till Spanien imorgon. Han ska spela golf och njuta av egentid. Idag blev vi varse om att hans pass inte blivit klart i tid. Fasiken vilken dålig service det är på passenheten i Flemingsberg. Det var tre nummer före oss och det tog enormt lång tid innan det bev våran tur. Inte svarar de i telefonen heller. Hade de haft den servicen hade vi åtminstone sparat (svordom) tid. Att åka till Arlanda blev nödvändigt. Där ordnade det sig med ett provisoriskt pass. Vi har bara oss sjäva att skylla som var ute i sista minuten med att ansöka om pass. På vägen hem stannade vi på Arlandastad, vilken besvikelse, så dåligt centrum. Innan vi åkte imorse hade jag påbörjat min lördagsstädning som jag fick pausa ifrån. Den väntar nu på att sparkas igång igen. Hur tråkigt är inte det så säg?

Malin lyser med sin frånvaro. Hon är aldrig hemma längre. Det slog mig häromdagen att det kanske är någonform av invänjning inför att ens barn fyttar hemifrån på riktigt. Jag ska succesivt vänja mig,  det är nog därför hon aldrig är hemma längre, det är för min skull... (not). Marcus är hos sin pappa. Han ska vara barnvakt till sin lillebror (1år).  Idag har det inte blivit en enda promenad, änsålänge iallafall. Stegräknaren står på 5026 vilket är galet lågt. Hur jag ska få in en promenad efter städning och innan Robinson, det är frågan!