Vissa arbetsdagar liknar inga andra dagar.



En kollega till mig har gått ur tiden. Idag var det begravning. En chans för ett sista farväl. 
Det är oerhört sorgligt när unga människor dör. Min kollega skulle fylla 62 år i april. Alldeles för ung för att gå ur tiden. Alldeles för tidigt att lämna nära och kära. Begravningen var oerhört vacker och mycket personlig. Tårarna gick inte att hålla borta. Att se hennes gamla mor i kyrkan, och att höra hennes undran över varför hennes dotter inte var där. Det gick inte att hålla tårarna borta. Att se hennes make, söner och barnbarn ledsna och sörjande. Det gick inte att inte gråta. För sorgligt.

Begravningar väcker många känslor. Inte bara ledsamhet över att ngn man  känner gått bort. Jag tänkte såklart på mig själv och att jag inte vill dö tidigt. Jag vill se mina barn växa upp. Jag vill finnas för dem. Jag vill få barnbarn, och få chansen att se dem växa upp. Jag vill leva! Men framför allt vill jag inte överleva min barn.

Jag vill till himmelen före mina barn, allt annat är fel. Men himmelen får gärna vänta.

Var glada för varje födelsedag ni får är ett tips från mig till er. Varje födelsedag betyder att man fått leva ett år till. Det är något att vara glad för.

Må så gott