Idag hade jag som mål att försöka jobba undan och gå tidigt från jobbet. Att ha flextid är en riktig bonus. Jag fick en hel del utfört och i övrigt var det cool lugnt så jag kunde smita iväg tidigare än vanligt.

Jag hade en plan med att sluta tidigt. Jag ville hem i bra tid för att hinna laga middagsmat innan det var dags för samling på Scaniarinken. Jag ville slippa att stressa

Väl hemma hade jag en sjuk 15 åring. En 15 åring som inte hunnit till badrummet för att kräkas. Lakan, täcket, kuddarna, golvet och till och med dörren var det bara för mig att ta mig an. 

Det blev inte som jag planerat kan man säga... Tyckte så synd om hans lagkamrater som satt hemma hos oss medans han låg nedbäddad. Synd om honom också såklart.

Vi (jag och hans lagkamrater) hann äta middagsmat innan avfärd och vi kom i tid till Scaniarinken. Ikväll var det dags för föräldrar och barn att sälja 50-50 lotter under A-lagsmatchen. Marcus  blev kvar hemma. Jag fick ensamen representera vår familj.

Det känns aldrig roligt innan, men väl på plats är det ganska så trevligt. Föräldrarna i laget är supertrevliga, grabbarna likaså. Som en bonus träffade jag många jag känner. Bland annat Marie KJ och Magnus.

Magnus som jag arbetat tillsammans med i 8 år (mitt förra jobb) och som jag tycker så mycket om. Marie KJ som jag också lärde känna på mitt förra jobb och som kommit att bli en mycket god vän som jag uppskattar massor. Att de båda gick och kärade ned sig i varandra och numera är gifta är hur kul som helst.

Således är det inte bara trist och tråkigt att sälja lotter en torsdagkväll. Men, hade jag fått välja hade jag valt att stanna hemma. Är på tok för lite hemma nuförtiden.

När jag kom hem efter att ha slutfört uppdraget på Scaniarinken mådde Marcus något bättre. Jag håller nu tummarna för att han är pigg och kry imorgon.

Nu mina kära läsare måste jag försöka sova. Jag är trött.