Äntligen, äntligen fick jag en kväll hemmavid. Det känns som det var en evighet sedan sist. På senaste tiden har jag rusat iväg hemifrån efter att precis kommit hem från jobbet. Så har det varit på tok för länge. För många kvällar i rad.

Ikväll fick jag äntligen sätta på mig myskläder. Äntligen fick jag mysa i soffan med min Lillfis (som för övrigt är sjuk). Äntligen fick jag bläddra i en blank härlig tidning. Att Arga Snickaren var på tv gjorde inte kvällen sämre.

Jag behöver fler kvällar av detta slag. Jag känner mig mycket sliten. Jag är trött.

Idag nåddes jag och Marcus av nyheten att två av tre matcher denna vecka var inställda. Ett lag hade hoppat av serien och en match ska spelas vid ett annat tillfälle. Är det ok att erkänna att jag blev riktigt glad över detta!?

För Marcus del innebär detta att han inte förlorar så mycket matchtid som vi räknat med att han skulle göra denna vecka. Hoppas nu att läkaren på tisdag ger klartecken för att ta bort gipset.

Idag är han med på träningen. Om tränarna gav klartecken för honom att gå på is vet jag ännu inte. Dock tränar han, vilket jag tycker är himla bra.

Nu skall jag vara social med min vuxna dotter som precis kommit hem. Sen ska jag sova :-)