Hej på er alla denna tisdagskväll som för mig (oss) kom av sig fullständigt,

I tonåren punkterades en av mina lungor  och jag blev inlagd på sjukhus. Ikväll har jag för första gången varit med om en annan typ av punktering. Ett av däcken på bilen fick nämligen punktering, 
och detta när vi befann oss på motorvägen.

Hur roligt det var på en skala kanske ni kan räkna ut. Att dessutom ha Melker 6 år och kompisen Max 7 år med i bilen kändes sådär. Sådär för att jag tvingades ta med dem ut på en promenad längs motorvägen. Detta för att ta oss till en plats där vi skulle bli upphämtade medans min sambo satt kvar i bilen för att invänta bärgningsbil. Där sitter han nog ännu är jag rädd.  (Men inte nu längre :-).

Vad gör jag då för reflektioner efter denna händelse?

1. Reflexväst är bra att ha i bilen. Den som brukar ligga i bilen är på landet. Den har jag använt när jag promenerat sena kvällar. Den hade jag behövt under min promenad längs motorvägen. Dumt så dumt. Barnen hade reflexer  i jackorna. Det var för väl!

2. Att det finns vänliga medtrafikanter. Några stannade och frågade om de kunde vara till någon hjälp. Andra stannade längs vägen och erbjöd mig och barnen skjuts. Vänliga medmänniskor värda att uppskattas.

3. Att jag och barnen skulle ta oss hem och att min sambo skulle stanna och invänta bärgningsbilen var självklart. Det var inget vi ens diskuterade. Vi har våra roller i det manliga och de kvinnliga, så är det bara.

4. Att promenera längs motorvägen med barn var inte trevligt. När vi väl nått vårat mål med promenaden, då först kunde jag andas ut. Barnen förstod allvaret. De skötte sig exemplariskt.

5. En olycka kommer sällan ensamen. Detta hade jag klarat mig utan. Det räcker liksom nu......

Må så gott