Rastlöshet
I Trosa har vi solen på besök. Den kom först nu när vi har sen eftermiddag. Bättre sent än aldrig dock :-)
Jag var inne en sväng till Trosa idag. Flanerade i butiker och fikade på stans trevligaste café, Hannas Café.
I Trosa finns det gott om fåglar och detta av alla de slag.
I Trosa gick jag förbi denna ytterdörr. Jag gissar att kransen hänger på dörren oavsett årstid.
På landet syns gräsmattan igen, lite trist om ni frågar mig. På isen vågar jag inte ge mig ut. Det känns för riskabelt nu när det varit plusgrader en längre tid.
Dagens reflektion är jag gör mitt bästa för att koppla av här på landet. Trots att jag har de bästa förutsättningarna till egentid, eftersom det bara är jag som är här, så finns det ett uns av raslöshet i kroppen på mig. Jag tänker att det nog beror på att jag helt enkelt inte är van vid att vara ensamen längre :-)
Må så gott
Känner igen den känslan med...jag har nog tränat upp mig på att koppla av i mitt eget sällskap. Ett glas vin, en bra bok, kanske en film? Just nu spelar jag skön musik i köket och kokar min andra kopp kaffe...
Kram Lotta!
Att vara ensam är således ett utvecklingsområde för dig! Jag är jättebra på det :)
Den där rastlösheten känner jag igen från tiden då jag alltid hade barnen runt mig och om jag någon gång blev ensam. Visst är det konstigt :) Men nu har jag vant mig och kan njuta av tystnad och lugn.
Vilken trevlig dörr och solen verkar ha tittat fram i hela Sverige idag!
När man inte är van vid ensamtid vet man inte riktigt vad man ska göra, men det kommer du på! :)
kram fina du!
Det jag minns mest av Trosa var också just alla fåglar vid kanalen - super mysigt att sitta och mata dem. Vi var vi till ett café också men minns tyvärr inte om det var just Hannas Café. Fina bilder!
Kram F
