Förjävligt
Kära Lotta!
Vi som pratade om det i torsdags - jag tycker att det va bra att du inte utmanade ödet, gillar inte alls att du är ute och springer i mörkret..
Är rädd om dig!
Kramar!
// J
Detta är en sak som gått förlorat från
"förr i tiden" - att känna sej säker vid
så gott som alla tillfällen.
1953 kunde jag gå ensam genom Chinatown i San Francisco efter mörkrets inbrott. Några år senare, när vi fått barn, kunde vi lämna dem på lekplatsen, medan vi gjorde ärenden i sta´n. Inte nu. Nu törs folk inte låta ungarna leka på gatan en gång.
Det är verkligen ledsamt.
Du gjorde rätt i att tveka. Gut feeling! Följ den!
Det gjorde du rätt i. Och jaa, det är FÖR JÄVLIGT!
Verkligen hemskt att det är så..
Men många med dig känner precis likadant, tyvärr.. Mig inkluderad.
Vill nu önska dig ett riktigt Gott Nytt År!
Kram Anna
Kloka du! Det är precis som du skriver. Jag hade gjort likadant, och jag är glad att du gjorde det.
Precis, gut feeling - lita på den!
KRAM xo
Visst är det rent för jävligt att män ska behöva be om ursäkt för att de är ute och går på skumtimmen! Och att vi kvinnor ska behöva känna oss rädda! Jag hade gjort precis samma sak som du! Sprungit hem!
KRAM Anna
Jag håller verkligen med! Så trist att man ens ska behöva tänka så. Eftersom vi bor i ett mörkt land så vill man ju kunna motionera fritt året om. Men jag hade gjort samma sak som du!
Kram Malin
Ja fy vad himla tråkigt... :( Men du gjorde helt rätt tycker jag, inget bra att utmana ödet när det kommer till sådana situationer...
Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!
Kramar aka