Marie

God morgon,

 

 

Löjtnantshjärtat får idag symbolisera den kärlek och uppskattning som jag känner för vänner som finns där när de behövs som mest.

 

Igår hade jag en lunchdate. En date som var inbokat sedan länge. Inbokad sedan länge för att jag så väl visste att jag skulle behöva en vän precis just den dagen vid lunchtid.

 

En reflektion jag gör från gårdagen handlar om det där med att finnas till för någon. Det där med att sträcka ut en hand och finna en hand i sin, som Berghagen så fint sjunger. När man känner sig tyngd av något är det fint att ha en hand i sin. Fint att få visa sig vara tyngd, att det är ok. Fint att ha vänner som orkar och som finns där i väntan på att allt skall ordna sig. I väntan på att allt skall bli bra. När man inte är tipp topp då är det riktigt skönt att få prata av sig. Fint att ha någon vid sin sida i väntan på att man skall läka och hitta sitt glada jag igen.

 

Tack Marie för att du fanns där för mig igår http://systermarie.blogspot.se/

 

Må så gott

 

 

 

 

Fina du, om jag bara kunde hjälpa på ett mer så skulle jag inte tveka!
//Varm kram Marie, rörd till tårar

Fina vänner kommer man långt med!
Du verkar ha en underbar vän att vända dig till..
Kram Sandra

Så skönt att ha en sån vän!

Kram Pernilla

Åhhhh <3

Vänner får man inte, dom förtjänar man! Ni två är underbara, starka och vackra på alla sätt och vis <3

Tråkigt att höra att du har det jobbigt men vad underbart att du har fina Marie där vid din sida.

Stor kram

Fina vänner ska man vara rädd om. Vilken tur att just hon fanns/finns för dig! (och säkert du för henne)
Jag kanske är lite för nyfiken nu men du skriver att det är din svärmors landställe i Trosa. Visst är du skild? Är det ex-svärmor som du fortfarande har god kontakt med? Som sagt kanske en fråga av för privat karaktär men du gör som du vill om du svarar eller inte.
Hoppas du känner dig lite bättre idag!
Kram Pia