Bröllopstalet
Min yngsta son filmade nästan hela talet som jag höll för min dotter och hennes make på deras bröllopsdag. Han filmade med hjälp av sin Ipod. Detta blev jag varse dagen efter bröllopet. Bröllopet hölls den 31 augusti, men det var först igår som jag var mogen att titta och lyssna. Att skriva ett bröllopstal till sitt eget barn var inte lätt. Det var svårt eftersom det finns så mycket att säga. Så mycket man vill förmedla. Man kan utgå från tusen olika infallsvinklar. Lika många början och lika många slut. Det kändes som att mitt tal blev klart först när det inte fanns tid att varken lägga till eller dra ifrån. Jag höll mitt tal i sällskap av fusklappar (eller som jag kallar dem -så ska det låta lappar) och tygnäsduk. En tygnäsduk som kom till användning :-) Efteråt kände jag mig nöjd med mitt tal. Jag fick sagt det jag ville och jag tycker själv att den röda tråden höll i hop talet. Jag hörde efteråt att det nog allt var några av gästerna som inte kunde hålla tårarna borta och då tänker jag att det är ett kvitto på att talet gick hem bland borden :-) Igår lyssnade jag på mig själv och på det tal jag höll för brudparet. Och jag kunde inte hålla tårarna borta. Det var om än en nervös stund där, framför brudparet och alla gäster, en mycket fin stund, en kärleksfull stund. Jag är glad att det var en självklarhet för mig att hålla tal. Dagens reflektion är att det minsann inte är så tokigt att 8 åringar kan så mycket nuförtiden :-) Må så gott Åh vad nyfiken jag blir på talet! Och vad härligt att kunna se det om och om igen....
Skulle gärna tittat på klippet, men förstår samtidigt om du vill ha det för dig själv.
Himmle, bara den tanken att min lilla fialotta ska gifta sig en dag...svindlande!
Natti natt'1
Kram Anna
Jag vet att det var fantastiskt Lotta! Du hade förberett dig så väl. Och tänk att du nu kan lyssna på det när du vill. Underbart!
Tack min vän för fina ord. Snart ses vi!
xo
Tryckte på play några ggr för jag trodde jag skulle få höra :)
Måste varit nervöst men man fixar nog de mesta!
Klart 8-åringar kan :)
Kram på dig
Jag klickar på play hela tiden! Haha jag trodde du hade lagt upp talet här på bloggen! Tänkte, men så modig hon är!!
Ett fint minne och kul att ha det filmades. Alltid jobbigt att se sig själv men så stolt du måste vara över dig själv som fixade det!
KRAM!!
Jag klickade och klickade!!!!
Jag ryser lite när jag läser din blogg idag!
Kram <3
