Hejsan hoppsan alla rara som hittat hit,

 

Idag ska jag berätta för er om potatis och om lyckan att ha skördat potatis, vilka jag satt i en hink.

 

När jag satte potatis i hink hände det sig att blasten sköt i höjden ganska så direkt, jag kunde inte vara mer nöjd.

Men man lär sig...och snart fick jag lära mig att blasten sköt i höjden för att jag vattnade mina potatisar på tok för mycket. Potatis behöver inte jättemycket vatten.

 

Väl medveten om denna kunskap så märkte jag snart att den där höga och gröna blasten såg ledsnare och ledsnare ut. Som ni kanske redan anar så blev ju jag detsamma förstås, lite ledsen, eftersom jag så gärna ville lyckas med att odla i hink.

 

Min oro stillades av någon som vet. Att blasten ger upp och kanske försvinner behöver inte betyda att det inte blir några potatisar. Så ett litet hopp fanns där ändå.

 

Och i måndags kväll kunde jag inte hålla mig längre.....